Jag kunde se hur Niall tittade granskande på mig och jag kunde inte låta bli att le svagt när han märkte att jag kom på honom och när han rodnande sänkte ner blicken. Det var ganska gulligt faktiskt...
"Totally, I'm so excited! I want to take some nice pictures of big ben, so can we go there too?"
"Sure, we can guide you round the town if you want, and if we have time, can we visit madame Tussauds wax museum" Jag log och tittade tacksamt på Liam och Niall.
"Great, let's go then. I'm as ready as I can be"

---

Under den korta bilresan in till centrum frågade Niall och Liam tusen frågor om mig, och vad jag hade för intressen och hur det hade kommit sig att vi flyttat till London. Jag berättade om mitt år som utbytesstundent i Ohio och hur mamma och Joe hade träffats. Jag antog att de ville lära känna mig lite bättre. Jag log och svarade på frågorna så gott jag kunde.
"So do you have any specific intrests? I love food, and singing and to play the guitar" Niall såg undrande på mig och log sedan brett.
"Actually I have. Since I was little, I have always been into fashion, and I also like music, cooking and writing. And to play the guitar and singing. There's one thing we have in common" Jag blinkade mot Niall och såg hur han lyste upp.
"That's cool, can we hear you sing sometime?" Niall såg förväntansfullt på mig och tittade sedan på Liam, som nickade instämmande.
"No, that's never going to happen. Sorry guys"
"Why not? I'm sure that you are a good singer. Actually I have the gift to see if people have a good voice and the ability to become an artist" Niall flinade och jag brast ut i skratt. Han var ganska charmig med sin irländska dialekt och spretiga, blonda hår.
"Keep on dreaming Niall" Jag log svagt och lutade mig mot fönsterrutan på bilen. Jag blickade ut över folket som skyndade fram på gatorna och suckade tyst. Jag kunde fortfarande inte fatta att den här stora staden nu var mitt hem. Ett ögonblick senare väcktes jag ur mina tankar av att bilen stannade och hur Niall drog lätt i min arm.
"Are you coming Maya?" Han log lekfullt och jag nickade snabbt, tog min väska och klev ut ur bilen.

När vi fick syn på Harry och Zayn, förvreds snabbt Nialls glada leende till en ogillande grimas. Jag sneglade försiktigt på honom och såg sedan hur Harry snabbt kom emot oss.
"Hello beautiful" Jag log svagt när han gick direkt fram till mig och gav mig en varm, lång kram. Jag kände hur jag rodnade och mitt leende växte sig med ens bredare. Hur jag än gjorde, kunde jag inte låt bli att tycka om honom.
"Hi Harry, Hi Zayn. So, how long have you guys been waiting for us?" Jag tog mig loss från Harrys kram och ställde mig bredvid Niall. Jag gav Harry ett leende och tittade sedan på Zayn.
"Not very long. Maybe for 5 minutes" Zayn log och tittade på mig.

Efter en stunds småprat började vi röra oss ner för gatan mot vårat första mål, Milkshake city, en milkshake bar som killarna brukade hänga på. Vi hade kommit överens om att vi alla behövde något svalkande, det var verkligen precis lika varmt som igår, om inte varmare. Snabbt märkte jag att jag och Niall hade hamnat en liten bit efter de andra killarna, så jag gick fram till honom. Jag gav honom ett sött leende, och märkte hur han log brett när han fick syn på mig. Niall började genast prata, och dra skämt. Jag kunde inte hålla mig för skratt och hade svårt för att hänga med ibland, trots att han inte var mycket mer än någon centimeter längre än mig, gick han väldigt snabbt.
"Niall, slow down a bit. You're walking too fast, I can't keep up" Jag log och tog tag i hans arm.
"Oh, i'm sorry Maya. I didn't knew I was walking that fast..." Han log sött tillbaka och saktade ner till min fart. Jag log och rodnade svagt när jag märkte att han gick närmare mig än tidigare och en rysning gick genom kroppen på mig då våra händer nuddade varandra för en sekund.
"Thanks.." Jag såg på honom, och log igen. Jag kunde verkligen inte låta bli att le som en idiot när Niall var i närheten, det var något speciellt med honom, något som fick mig att bli glad, och känna mig omtyckt och lycklig. Jag hade inte känt mig såhär sedan min bror dog, och det var snart 5 år sedan.
"What are you smiling at, beautiful?" Jag kunde känna att Nialls hand bara var en centimeter ifrån min.
"Oh, nothing... I'm just feeling so happy, I haven't been feeling like this for years" Jag log och såg in i hans ögon. Plötsligt kändes det som att hela världen stod still och att det bara var jag och han där på gatan. Det kändes som att mitt liv plötsligt var fulländat, som att alla bitar föll på plats bara genom att se in de här ögonen. Det var en obeskrivlig känsla som fyllde mig och det var knappt att jag kunde motstå impulsen av att ge honom en kyss här och nu.
"You have really beautiful eyes..." Jag svalde och harklade mig. Med blossande kinder tittade jag ner på mina fötter och tog ett halvt steg bort från honom. Nu hade jag gjort bort mig, totalt.
"Hey, wait a sec. You didn't gav me a chance to reply" Han log snett och tog min hand och drog tillbaka mig. Jag kände hur jag ryste vid hans beröring, och log svagt.
"Some people say, that the eyes are the mirror of the soul, and if that's true, you must be the most wonderful person in the world. I have never been feeling this way before just by looking into someones eyes" Jag rodnade och log brett. Hade han just sagt det där? Jag kunde inte tro att det var sant, det här hände bara inte.

---

Hej igen, ledsen för hemsk uppdatering av bloggen, har verkligen haft slut på idéer. Men nu är det äntligen här, och jag kan lova er att det kommer upp ett kapitel imorgonkväll :)
/Marre