Everything about you - kapitel 19
Jag log svagt för mig själv och blickade bort mot stranden, på de få barnfamiljer som fortfarande var kvar. Det såg så underbart ut att ha en familj, eller jag visste att det var det, jag hade själv haft det en gång, innan olyckan hade vi också varit sådär lyckliga och glada. Men allt hade förändrats efter Marcus död.
Då var 19:e kaptilet uppe. Hoppas ni gillar det :) skulle va kul om ni kommenterade ;) Vet inte när nästa kapitel kommer upp, möjligtvis nån gång nästa vecka eller veckan efter det, får se hur jag har med tid osv.
Permalink Everything about you Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 18
Bild 1: Maya's lunch. Bild 2: Starbucks.
"God damn it! They find us everywhere.. Nialler, I think we have a problem..." muttrade Louis och tittade i backspegeln på Niall, som himlade lätt med ögonen och suckade innan han la en arm runt Maya's axlar och drog henne närmare intill sig...
And here it is. Puh! Äntligen klar skulle jag säga, men blev sjukt nöjd med detta kapitel, så skulle vara väldigt tacksam om ni lämnade en kommentar med eran åsikt!! :)
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 17
Jag tar mig sakta loss från mammas kvävande grepp, och kikar fram bakom bilen. Då ser jag honom ligga där på kanten av vägen. Marcus, min tvillingbror, ligger på mage med huvudet ner mot backen i en konstig vinkel. En oroande känsla sprider sig i magen och jag börjar sakta gå mot honom, men en man i vit rock hindrar mig. Jag försöker ta mig loss från hans grepp, men han lyfter bort mig därifrån. Jag skriker åt honom att släppa mig, att jag vill fram till min bror och se hur han mår, men mannens grepp hårdnar bara och drar mig allt längre bort från platsen där bilen hade träffat dem, bort från min bror och min faster, som inte längre lever.
Och här kommer kapitel 17. Lite försenat dock, och väldigt kort, ledsen för det. Skolan går före datorn varje gång, speciellt nu när jag har börjat gymnasiet :) Hoppas ni förstår. Kapitel 18 kommer inom kort, håll ut.
Permalink Everything about you Kommentarer (2)
Everything about you - kapitel 16
"How the heck did you get all the boys to follow u?!?!" "Are you the girl who's been seen with Niall lately?" "OMG, how do you know the boys?!" "Are you and Niall a couple? come on, out with it!" "Who do you think you are?! Leave Niall alone!!"
Förlåt mig är det enda jag kan säga. Det blev ett sjukt kort och dåligt kapitel, och jag ber om ursäkt för min kassa updatering.
Permalink Everything about you Kommentarer (2)
Everything about you - kapitel 15
Och här har ni ännu ett kapitel, ganska försenat dock, ber om ursäkt för det. Kommentera nu, blir superglad om ni gör det. Betyder mycket!
Permalink Everything about you Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 14
"English please?" Zayn log mot Tess, som rodnade ännu mer än tidigare. Jag log och skrockade tyst och började gå mot hallen.
"Maya, where are you going?" Tess såg efter mig och jag hörde hur Zayn sa att jag troligast skulle ner till Niall. Jag kunde känna blicken hon gav mig och log svagt. Om jag kände min kusin rätt, skulle hon vara ganska sur på mig eftersom jag hållit honom hemlig för henne. Jag kunde inte undgå ett leende, och skrattade tyst för mig själv. De här kommande två veckorna skulle bli mycket intressanta.
Bild 1: Niall Bild 2: Simon Bild 3: trappan.
När jag öppnade dörren som ledde ner till studion, blev jag lite förvånad. Jag trodde att det skulle vara likt en vanlig källare men det var snarare likt en hotell korridor. Konstigt nog hade jag aldrig tidigare varit ner till studion, eftersom jag hade källarfobi. För många skräckfilmer. Jag log svagt och gick ner för den ovanligt fina trappan, som såg mer ut att passa in i en hall, än i en källare. Det tog inte lång stund innan jag hörde ljudet av en gitarr som spelade och prat. Jag suckade och tittade försiktigt in genom dörren till rummet som jag antog var studion och log svagt när jag fick syn på Louis, Harry och Liam som satt ihopträngda i en liten vit soffa och snackade och Joe och en till man som satt vid ett litet bord med varsin kopp kaffe bredvid sig och pratade sinsemellan. Jag såg in i inspelnings båset och fick syn på Niall, som hade ett par hörlurar på sig och satt och spelade en låt som genast satte ett leende på mina läppar. Home av Michael Bublé. Jag rös till när han började sjunga, han hade verkligen speciell röst.. Jag stod en stund utanför dörren och bara njöt av att höra hans änglalika röst och gick sedan in till killarna.
"Hey guys" Jag log och lutade mig mot dörrkarmen och tittade på dem och sedan på Joe och mannen som satt bredvid honom. Han såg bekant ut, som om jag hade sett honom tidigare nånstans.
"Hello, Maya. Niall is in there as you can see.. shall I tell him you're here?" Liam log och tittade på mig.
"No, it's okay. Um, aren't you supposed to work with your album now?" Jag tittade på Louis och satte mig sedan ner i en av fåtöljerna.
"Well yeah, but basically we have break now so, yeah we're just chilling at the moment" Jag log och skakade på huvudet åt dem.
"By the way, do you know where Zayn is? He said he was going to the bathroom, but he's been gone for ages"
"He's upstairs with my cousin Tess.." Jag gav Louis ett leende och tittade sedan på Niall som satt och jammade inne i båset. Jag log snett mot honom när han vände upp blicken och såg att jag var här.
"Oh, nice. Can we meet her?" Jag skrattade till och nickade.
"Of course you can, but I don't think Joe will be glad if you go now..." Jag såg på Joe som nickade allvarligt.
"Ok, let's do like this, come upstairs when you have lunch and you'll see her. She would love to meet you too, she's a big fan" sa jag och tittade på grabbarna igen. Några sekunder senare kom Niall ut från rummet och log brett mot mig.
"Okay boys, back to work. And Maya, can you tell Zayn to come down?" Jag nickade och reste mig upp.
"Maya before you go, I want you to meet Simon Cowell, he's one of the best record producers in the business and also an old friend of mine"Jag log och skakade Simons hand. Nu kände jag igen honom, Simon Cowell från tv programmen X-factor och Brittain's got talent, och en av de största profilerna inom musikbranschen.
"It's an honor to meet you mr Cowell, I know who you are, you're like a legend in the music business, I really look up to you" Han log proffsigt och tittade på mig med snälla ögon.
"Nice to meet you too Maya. I heard you and your mom were from Sweden? The boys talk about you a lot, particularly Niall..." Jag log och rodnade svagt och nickade sedan mot honom. Jag kunde höra Louis och Liam som visslade och Niall som muttrade något åt dem. Jag log för mig själv och skakade på huvudet. De kunde vara så barnsliga ibland, men det var det som gjorde att jag gillade dom så mycket. Deras humor och personligheter.
"I'll get Zayn, so you can keep working. See you in a few hours" Jag log snabbt och blinkade mot Niall som log svagt och vinkade när jag gick ut genom dörren.
"Zayn!! Simon told me to tell you to get down immediately, you're about to start working aga... What are you guys doing?" Jag log när jag fick syn på Tess och Zayn som dansade omkring i vardagsrummet, tätt intill varandra.
"Oh, hi Maya. Tess just taught me some dancesteps, she's a really good teacher" Han log snett mot mig och kollade ner på sina fötter för att inte trampa Tess på tårna. Jag kunde se hur Tess rodnade och log brett innan hon släppte honom.
"Thank you Zayn, means alot. You were not so bad you either" Hon log charmigt och jag kunde se hur Zayn svalde och sänkte ner blicken. Rodnade han? Framför min kusin? Fast jag var inte förvånad, Tess var verkligen gudomligt söt med sitt blonda hår och jade gröna ögon. Jag bet mig tungan för att inte fnittra till och såg sedan på dem.
"Yeah, I better get going before Simon gets pissed on me. Thanks for the lesson babe, I bet it's going to be useful someday" Han blinkade och log igen innan han försvann ner till studion. Jag gav Tess en ironisk blick och skakade på huvudet åt henne.
"Vadå?!" Hon slog ut med armarna och log triumpferande mot mig. Jag såg på henne att hon var lycklig.
"Förlåt.. Du har rätt, jag skulle ha sagt nåt. Jag är ledsen Tess. Men vill du veta anledningen varför jag inte sa något?" Jag såg hur hon nickade och tittade på mig.
"Därför att vi är inte ihop. Självklart gillar jag honom, han får mig att må bra och glömma allt skit... men jag vet inte vad det är mellan oss om jag ska vara ärlig.. och förresten så har omvärlden redan fått reda på att Niall 'dejtar' någon, och den någon är jag" Jag såg hur Tess stirrade chockat på mig med halvöppen mun.
"Det var en bild på Niall och någon mörkhårig tjej i förra numret av FRIDA... shit! Var det du?" Jag nickade och svalde. Plötsligt brast Tess ut i skratt.
Förlåt för dålig uppdatering, har jobbat hela veckan och har klivit upp 5 varje morgon och i samband med det har min fantasi och skrivlust inte varit på topp. Ska försöka skriva ett, kanske två kaptiel till nu i helgen :) Kommentera gärna vad ni tycker :)
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 13
"Oh, he's with his grandmother, he's staying over the night at her place, we have a lot to do tomorrow, so he can't be home then. We're gonna pick him up tomorrow at.. half past 3 pm I think" Mamma log snabbt och gick in i köket. Jag grimaserade efter Joe som var påväg ner till studion, och sedan gick jag in till köket efter Tess, som bara skakade på huvudet och tittade frågande på mig. Jag log svagt och viskade till henne att jag skulle förklara senare, och att det var en lång historia.
Bild 1: Maya Bild 2: Studion Bild 3: Vardagsrummet
Nästa dag vakande jag en timme före mitt alarm ringde. Jag gav Tess en försiktig blick, och när jag såg att hon fortfarande sov, smög jag tyst upp ur sängen. Jag drog snabbt på ett par shorts och ett linne men lät håret hänga löst ner på ryggen. Jag kvävde en gäspning och tittade ut genom förnstret. Det var grått, och dimmigt. Vad var klockan egentligen? Jag tog upp mobilen från sängbordet och såg att den visade halv 9. Jag suckade tyst och skakade på huvudet. Trots att jag gäspade, så var jag klarvaken.
När jag kom ner till köket var det knäpptyst. Inte en själ var vaken och det enda som hördes var köksklockans tickande, och det eviga regnet som smattrade mot fönstrena. Jag suckade och såg mig omkring i hallen. Vad fasen skulle jag göra nu då? Helt ensam i åtminstone en och en halv timme till. Jag stod en stund och tänkte innan jag slog på tv:n på låg volym och la mig i soffan och tittade upp i taket. Jag gav Joe's gitarrer, som hängde på en av väggarna i vardagsrummet, en drömmande blick och suckade tyst för mig själv. Musiken hade alltid varit min passion, och jag älskade att skriva låtar och spela gitarr, piano och att sjunga. Jag hade inte gjort det på länge, och jag saknade det verkligen. Jag suckade igen och satte mig upp. Jag var rastlös och pigg, och det fanns ingenting att se på såhär tidigt på morgonen. Jag trummade med fingrarna en stund på vardagsrums bordet och såg mig omkring i rummet efter nånting att göra. Jag fick plötsligt syn på pianot som Joe hade köpt för några dagar sedan. Joe hade fått det stämt, så det var helt spelklart. Jag log för mig själv och tassade försiktigt fram till det. Jag såg på det en stund och satte mig sedan på pallen. Mamma hade lärt mig och min bror att spela när jag vi var små, vilket jag var väldigt tacksam över. Jag svalde när bilden av Marcus leende ansikte dök upp i mitt huvud. Trots att det hade gått 5 år sedan han dog, tänkte jag på honom varje dag. Hans leende lämnade aldrig mitt synfält, och jag kunde fortfarande minnas hur det kändes att krama honom, jag kände hur det högg till inom mig och drog snabbt efter andan. Jag stängde ögonen när jag kände en tår som rullade ner för kinden. Jag fick inte gråta. Det var det sista han hade sagt åt mig innan hans ögon hade stängts för sista gången. Jag drog ett djupt andetag och började sedan spela Avril Lavinge's "When you're gone" som var en av mina älsklingslåtar, och som påminde mig om min bror.
*Lyssna gärna på låten och dissa bloopern i slutet.
Jag pustade ut och log svagt när jag var klar. Trots att låten fick mig att gråta, varje gång, gjorde den mig ändå lite gladare, om man nu kunde vara glad och ledsen på samma gång. Jag log genom tårarna som nu strömmade ner för mina kinder.
Plötsligt hörde jag ett ljud som fick mig att hoppa till. Jag vände mig om och såg Joe, som stod och klappade händer och mamma som stod och tittade på mig med tårfyllda ögon. Jag bet mig i läppen och såg på henne, och sedan på Joe som log svagt.
"Mom, Joe.. why are you..?" Jag tittade osäkert på dem och reste mig sedan upp från pianot.
"Helen woked me up and told me to go out in the living room cause she said that she heard someone play the piano, so I did and..."
"And you found me..." Han log och nickade mot mig. Jag suckade och svalde.
"I'm sorr..."
"Maya, you're really talented, why haven't you told me that you could play? I bet you can sing too" Han gick fram till mig och gav mig en kram. Jag ryckte på axlarna och tittade upp på honom.
"I guess i'm not brave enough" Jag fällde ner blicken och suckade. Jag kände hur Joe tittade på mig och log.
"No, don't even try to talk me into it, i'm not going to sing for you. I know that's what you want, but i'm not doing it. End of discussion" Jag såg upp på Joe med bestämd blick, och kände hur han släppte taget om mig.
"Okay, I understand" Han nickade och la en arm om mammas axlar. Plötsligt knackade det på dörren. Jag gav Joe en undrande blick och gick till dörren. Var dom redan här? Jag log chockat när jag fick syn på Louis leende ansikte rakt framför mig. Jag låste upp dörren och log åt dem.
"Welcome guys, you wanna come in? It's pretty rainy outside.." Jag log sött och alla brast ut i skratt.
"It is indeed, yes please, we'd love to" Liam log och blinkade till mig.
"I'm gonna get you some towles, I'll be back in a minute... " Jag sprang snabbt upp för trappan och in i vårt gemensamma badrum. Jag rotade snabbt fram 5 stycken mellanstora badlakan ur skåpet, och gick sedan ut till dem igen. På vägen ut från badrummet sprang jag på Tess, som nyss hade vaknat och bar på en hög med kläder och en handduk.
"Godmorgon sömntuta, sovit gott?" Jag log och såg hur Tess gäspade och tittade nyvaket på mig, och sedan ner mot hallen.
"Har vi gäster?" Hon gäspade igen och höjde ena ögonbrynet när hon kollade på mig. Jag nickade och log.
"Men gå du och duscha, frukosten är klar då du kommer ner" Jag gav henne en kram och föste in henne i badrummet. Hon ryckte på axlarna och log flummigt mot mig. Jag skakade roat på huvudet och fortsatte ner för trappan. Hon var så söt, Tess var verkligen inte den morgonpigga typen.
När jag kom ner igen såg jag hur killarna och Joe stod och pratade. Jag log brett och slängde en av handdukarna till Louis, den andra till Niall, och Liam, Zayn och Harry. De log tacksamt och torkade sig i nacken och sitt hår. Jag log och tittade på Nialls blonda hår, som nu spretade åt alla håll efter att han torkat sig snabbt.
"Looking good Nialler" Han flinade och log sedan sådär sött som bara han kunde. Jag log tillbaka och gick fram till honom. Jag började fixa lite med hans hår så att det såg hyfsat okej ut, och gav honom sedan en kram. Jag log när han la armarna runt min midja och kände hur det pirrade i magen då han nuddade min hals försiktigt med sina läppar. Louis och Liam började bus vissla och fjanta på en gång och jag log brett och himlade med ögonen åt dem.
"So, how long have you two been dating?" Jag vände mig snabbt om och såg på Joe som tittade på Niall och mig med svårtolkad blick. Jag skakade på huvudet och tittade irriterat på honom.
"Umm, it's not like that we're..."
"It's not your business, I decide who I'm dating, and neither you nor mom have something to say about it" Jag gav honom en vass blick och såg hur han skakade svagt på huvudet åt mig.
"Right, I was just asking... so boys, I guess you're pretty eager to start? Let's go, there's a lot to do today" Han tittade allvarligt på killarna som nickade instämmande och började röra sig ner mot studion.
Jag och Niall stod kvar en stund vid dörren och tittade på varandra. Vi var tyst en stund, men det var en behaglig tystnad.
"You don't know how much I've missed you... How was Sweden?" Jag svalde och kramade honom igen. Jag kände hur han smekte mitt hår och log.
"Actually I do, cause' iv'e missed you more.. Ask Liam if you don't belive me. Stockholm was awesome, a little crazy though haha" Jag log och tittade på honom.
"You have to tell me later, but I think you should go down now, they're probably waiting for you. And Niall?" Jag gav honom en kyss på kinden och log.
"Yeah, see ya in a couple of hours" Han blinkade och gick mot källaren. Niall vände sig om och gav mig ett snabbt leende, som jag besvarade, innan han gick ner till Joe och de andra killarna.
En stund senare när jag satt vid pianot och spelade en liten bit som jag kompositerat själv på 10 minuter, hörde jag hur Tess kom ut från köket med ett glas mjölk i handen. Hon log mot mig och satte sig i soffan och lyssnade på stycket som jag satt och plingade på.
"Vem var det som kom förresten?" Hon tittade undrande på mig och gäspade.
"Ingen speciell, bara Joe's klien..." Plötsligt hostade Tess till och spärrade upp ögonen och stirrade ut mot hallen.
"Oh my god...iiihh! Det här händer inte..." Hon drog efter andan och jag kollade dit. Zayn kom precis upp för trappan och vinkade mot oss, och log så hans vackra tänder syntes.
"Hello Maya, vas happenin?" Han log igen och tittade lite nyfiket på Tess. Jag log när jag fick se Tess min och höjde ena ögonbrynet åt henne. Hon satt som förstenad i soffan och tittade på Zayn, som växlande såg mig och på henne.
"Hi Zayn, oh not much, as you can see. How's it going down there?"
"Great, we've just finsihed the first song, and it sounds really good, we're so excited to let our fans hear what we have been working with these months" Han log snett och sneglade på Tess.
"Oh, how rude of me, Zayn, this is my cousin Tess from Sweden, she's a really big fan of your music, and she adores you" Jag blinkade och såg hur Tess rodnade och reste sig upp från soffan.
"Kan du sluta skämma ut mig, snälla?" Jag lipade åt henne och log snett mot Zayn som tittade undrande på oss.
"English please?" Zayn log mot Tess, som rodnade ännu mer än tidigare. Jag log och skrockade tyst och började gå mot hallen.
"Maya, where are you going?" Tess såg efter mig och jag hörde hur Zayn sa att jag troligast skulle ner till Niall. Jag kunde känna blicken hon gav mig och log svagt. Om jag kände min kusin rätt, skulle hon vara ganska sur på mig eftersom jag hållit honom hemlig för henne. Jag kunde inte undgå ett leende, och skrattade tyst för mig själv. De här kommande två veckorna skulle bli mycket intressanta.
Yes, jag är på G! Kapitel 13 är uppe nu, vad tycks? själv är jag ganska nöjd faktiskt :) Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker!
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 12
"I really looking forward get to know you better" viskade han och jag kände hans andedräkt mot min kind. Jag rodnade svagt och stängde ögonen. Jag ville att den här stunden aldrig skulle ta slut.
3 veckor senare
"Maya, hurry up! We have to pick up Tess from the airport, her flight will be here in an hour, and it's pretty far to Heathrow, hurry!" Jag såg mig stressat omkring i mitt rum, och kollade så allt var någolunda i ordning och ihop plockat. Min kusin Tess skulle komma idag, och trots att jag hade haft hela veckan på mig att storstäda, var det inte förrens igår jag hade börjat med det. Jag pustade ut och tog upp väskan från sängen och rusade sedan ner för trappan och ut i hallen. Jag drog snabbt på mina lädersandaler och min jeansjacka, drog en hand genom håret och fixade till solglasögonen.
"Seriously Maya? Now? We don't have time, we have to hurry so she don't need to wait for us!" Jag kände mammas blick och log svagt för mig själv. Det hade blivit en vana att vi pratade engelska även med varandra nu för tiden, dels för att underlätta för Alex och för att vänja in oss i språket. Dessutom så var jag tvungen att prata engelska med killarna och Niall, de kunde bara säga 'kött bullar' och 'vi älskar dig' på svenska. Ett leende spreds på mina läppar när jag tänkte på honom. Jag hade känt killarna i drygt en månad nu och jag var verkligen glad att jag fått lära känna dem. Trots den korta tiden jag känt dem, var de redan som mina bröder.
45 minuter senare satt jag, mamma och Alex på Heathrow och väntade på planet från Stockholm skulle komma. Jag studsade nästan där jag satt, jag hade verkligen saknat Tess. Det var över ett halvår sedan jag träffat henne senast, och vi hade mycket att ta igen, och det på bara två veckor.
En stund senare hördes en röst i högtalaren att planet hade anlänt och att passagerarna snart var tillåtna att börja kliva av flyget. Jag log brett och rusade fram till bagage hämtningen och stod spänt och väntade på att folket skulle börja komma ner för trapporna. Det tog inte lång stund innan jag skymtade en blond tjej med stora, nästan jade gröna ögon och en grå mössa på huvudet. Nog var det Tess alltid, hon hade sin personliga stil och man kunde se henne på långt håll.
"Tess, over here!" Jag log och vinkade till henne. Hon såg mig direkt och kom snabbt springandes emot mig och mamma. Vi stod en stund och kramade varandra och grät av lycka och hoppade runt i en ring, innan vi tog oss samman och log mot varandra istället.
"Oh my god, you don't know how much I've missed you hunnie, and I can't belive that you're finally here" Jag log genom tårarna och tittade på henne. Hon var min kusin, men även min syster. Jag suckade och drog ett lugnande andetag.
"Eller hur, åhhh vad spännande, jag är i London nu for gods sake!!! aahhh! oh, and what's with the english?" Hon log och tog sin resväska från bandet.
"Oh, jag forgot.. oj, fan. Sorry Tess, jag glömmer av mig, vi pratar bara engelska hemma nu, du vet, för att vänja oss vid språket och det" Jag log och tog hennes ryggsäck som hon hade haft som handbagage.
"Ähh, ingen fara. Jag får väl vänja mig vid det jag med" Hon log tillbaka och gav mamma en kram.
"Hej moster, jag har saknat dig"
"Gud så stor du har blivit Tess, det märks att det var länge sedan vi sågs sist. Du brås på din far ser jag" Mamma log och gav Tess en till kram innan vi började gå ut mot bilen. Alex tittade nyfiket på Tess, men han hade inte vågat säga nånting ännu.
"Who's this little fellow?" Tess log försiktigt och såg på Alex som gömde sig bakom mammas knän.
"This is Alexander, Joe's son, and my stepbrother. Alex, this is my cousin Therese I told you about. Say hello"
"Hello, nice to meet you"
"Nice to meet you too Alexander, Is it okay that I call you Alex? YOu can call me Tess" Han nickade glatt och log sött mot henne.
När vi var vi hemma igen visade klockan 10 i 5, så jag visade snabbt Tess upp för trappan till mitt rum. Hon blev chockad när hon fick se rummet, och stirrade på mig med öppen mun. Jag log och visade henne vars hon kunde lägga sin väska och drog sedan med henne på en kort rundtur i huset.
När vi sen var klar, slog vi oss ner i soffan i vardagsrummet med varsitt glas cola i handen. Vi satt och slö tittade på ett repris program av Alan Carr aka Chatty Man. Jag gäspade och gav klockan i köket en snabb blick. Den visade 10 över 6. Jag gav Tess en blick och log svagt mot henne. Man såg på henne att hon var trött efter resan, hon satt nästan och sov i soffan bredvid mig.
"Vi ska väl inte göra så mycket mer idag, eller hur? Jag är ganska trött..." Hon gäspade och tog en klunk av sin cola.
"Nejdå, du kan vara lugn. Tess, vi har 2 veckor på oss att se London" Jag log och gav henne en kram.
Det var så skönt att äntligen ha henne här. Resten av dan satt vi och småpratade om vad som hade hade hänt sen senaste gången vi träffats och hur livet i norrbotten var, medans regnet smattrade i hållande mot rutorna. Det hade regnat och varit mulet i över en vecka nu, vilket var trist. Fast vad kunde man vänta sig, det här var ju ändå London.
Det kändes underbart att bara chilla och slappa för en gångs skull, och framåt 7 snåret kände jag hur jag hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag kvävde en gäspning och tog upp mobilen. Jag hade två olästa sms. Jag öppnade dem nyfiket och såg att det var Niall som hade skrivit båda. Jag log svagt för mig själv.
"Vad ler du åt?" Tess såg på mig och böjde sig sedan fram för att försöka läsa mitt sms. Jag gömde undan telefonen och log lurigt.
"Ingenting... eller.. Jo, en sak, men det får inte du veta" Jag rodnade och log.
"Åhh, det är nån kille, eller hur? Tell me!" Hon log uppspelt och såg på mig med nyfiken blick.
"Kanske det kanske" Jag suckade trött och svarade på Niall's sms. Killarna hade nyss kommit tillbaka från Sverige och skulle nu komma hit och spela in de sista låtarna på sin skiva. Det skulle bli kul att träffa dem igen, speciellt Niall. Vi hade bara träffats tre gånger efter London Eye, alltså sammanlagt fyra gånger under tiden jag känt honom, dem hade så fullt upp med sin skiva just nu. Jag suckade tyst. Men en sak jag redan längtade efter, var att presentera killarna för Tess. Jag log åt tanken. Hon skulle svimma.
Efter en stund hörde jag hur mamma och Joe kom in. Tess, som aldrig hade träffat Joe förut, reste sig upp ur soffan och gick och mötte dem. Jag följde efter och hjälpte mamma med matkassen som hon bar på.
"Hello, i'm Tess. It's so nice to finally meet you Joe, i've heard so much about you" Tess log och räckte fram handen till Joe som log och hälsade.
"Welcome Tess, it's good have you here. Maya, would you mind helping your mom with dinner tonight?"
"Not at all" Jag log svagt och såg på mamma som log tacksamt.
"Where's Alexander?" Tess såg sig omkring och tittade sedan leendes på mig och mamma.
"Oh, he's with his grandmother, he's staying over the night at her place, we have a lot to do tomorrow, so he can't be home then. We're gonna pick him up tomorrow at.. half past 3 pm I think" Mamma log snabbt och gick in i köket. Jag grimaserade efter Joe som var påväg ner till studion, och sedan gick jag in till köket efter Tess, som bara skakade på huvudet och tittade frågande på mig. Jag log svagt och viskade till henne att jag skulle förklara senare, och att det var en lång historia.
Då var kapitel 12 uppe. Ledsen för det plötsliga slutet, vill fortsätta så snabbt som möjligt med nästa kapitel :) Kommentera gärna vad ni tycker, blir mer än glad när ni gör det!!! :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 11
Jag svalde och skakade svagt på huvudet. Det kunde inte vara sant, det som absolut inte fick hända, hade hänt. Men varför? Visst hade det varit ovanligt lite folk ute på stan just den dagen.. Eller?
Jag kände hur jag började må illa och reste mig tvärt upp och sprang allt vad jag orkade mot toaletten på cafeét. Väl där inne, kom hela min frukost upp igen. Det kunde verkligen inte bli värre än vad det var just nu.
Jag suckade utmattat och sjönk ihop på golvet inne på toaletten med händerna för ansiktet. Jag kunde fortfarande inte fatta hur det kunde ha hänt. Så mycket hade vi väl inte skyltat med det? Och förresten så var vi inte ens ihop än, tror jag.
Jag bröt ihop och snart grät jag och snyftade helt okontrollerat. Jag brydde mig inte om någon hörde mig, det ända jag kunde tänka på var alla konsekvenser detta kunde få, och inte för mig, utan för killarna. Jag hade säkert förstört allting nu, som vanligt.
Efter kanske 5 minuter hörde jag hur det knackade på dörren. Jag svalde och höll andan för en stund.
"Maya? Are you there?" Det högg till i bröstet, och jag snyftade till när jag hörde Nialls röst. Varför var han ens kvar? Han borde ha lämnat mig här för länge sen, som den patetiska nolla jag var.
"I'm coming in" Jag hörde hur dörren öppnades och fotsteg som närmade sig där jag satt. Plötsligt stannade han och fick på nåt sätt upp dörren till toalettbåset. Han satte sig ner bredvid mig och slog armarna om mig i en tröstande kram.
"I'm so sorry Maya, I didn't wanted this to happen. I should have listend to Liam when he told about the paps, I'm sorry.." Jag svalde och drog ett djupt andetag.
"Don't be sorry, it's my fault too..."
"Niall, can I tell you something? It's a really wierd thing, and I understand if you want to go and leave me cause' i'm so wierd, but when i'm with you, it feels like all my problems are gone, I feel complete when i'm with you. I think... I think that i'm about to fall in love with you.." Jag var förvånad att jag ens kunde prata i det här tillståndet, och krånglade mig försiktigt ur Nialls kram och den obekväma ställning vi hamnat i. Jag satte mig ner bredvid honom och lutade mitt huvud mot hans axel och han la tillbaka sin arm runt mina axlar. Det kändes tryggt att sitta där med honom.
Vi satt tysta en stund och efter ett tag kände jag hur oron för bilden, rykterna, kaoset som den hade skapat, började avta en aning. Niall satt tyst bredvid mig, och strök mig tröstande på armen. Det verkade som att han tänkte på vad jag nyss hade sagt, för vi satt där en lång stund, innan han tog till orda igen.
"It's not wierd at all, and no, I don't want to leave you. You remember what I said to you yesterday? I've never felt the same way by looking at someone, then think about what will happen when I get to know the person?" Han log snett och såg på mig med sina grå blå, snälla ögon. Ett leende växte sig bredare på mina läppar och jag kramade hans arm.
"So, what do you think we should do? Shall we take it slowly or.. confirm the picture right away? I'm really confused right now so.." Jag såg försiktigt på honom och bet mig i läppen. Han var tyst en stund innan han log och tittade in i mina ögon.
"I think we should take it easy, for a beginning, and then we'll see what's happen, ok?" Jag nickade och log brett.
"Come on now, let's get out of here, I have a perfect idea that will cheer you up a bit" Han log lurigt och tog min hand och hjälpte mig upp från golvet. Jag gav mig själv en blick i speglen och spärrade upp ögonen i chock. Mina ögon och näsa var röd efter att jag gråtit och håret var rufsigt. Jag såg ut som ett troll. Niall brast ut i skratt åt min chockade min och lämnade mig sedan på toaletten.
Jag tvättade snabbt av mitt ansikte och fixade till håret så att det såg någolunda snyggt ut i alla fall. Sedan drog jag ett djupt andetag och gick ut till Niall igen. Han satt vid vårat bord och knappade på sin mobil. När jag kom mot honom höjde han huvudet och log svagt mot mig.
"Guess where we are going in... 6 hours?" Han flinade och såg på mitt förvirrade ansikte. Jag tänkte en stund och skakade sedan oförstående på huvudet.
"Niall, come on! Tell me!" Jag satte mig ner och tittade nyfiket på honom. Jag undrade vad han hade hittat på.
"Haha, you'll see when it's time" Han log lurigt och tittade på mig igen. Vi bestämde oss sen för att vi var klara här, och lämnade strax efter caféet. Resten av dagen gick vi runt inne i stan och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi stannade på ett ställe och köpte glass, och jag fick även en massa roliga bilder på mig och Niall och även bilder på staden. Det var en perfekt dag, det var klarblå himmel och strålande sol. Jag log när jag kände en svag vindpust som fläktade skönt i värmen. Det kunde inte bli mer perfekt än såhär.
(Bilden är fotad av mig, så ge cred om ni lånar!)
När klockan närmade sig halv 7, och det hade börjat skymma en aning, märkte jag att vi hade börjat närma oss London Eye. Jag såg upp på det stora pariserhjulet, och kände hur det pirrade till i magen. Var det det här han hade tänkt? Jag log brett och såg på Niall, som tittade på mig och log.
"You said you liked heights, so I thought that we could visit London Eye and buy a ride with it" Han tittade undrande på mig och nickade sedan mot London Eye. Han flinade svagt när jag nickade upphetsat och såg med tindrande ögon på hjulet. Jag hade alltid älskat höjder, varför visste ingen, inte ens jag själv.
"Thank you Niall, this is the best surprise ever!" Jag log och gav honom en kram, utan att märka de fem tjejerna som gick förbi oss.
"Come on, i'm sure we will get our own cart if we hurry" Han tog min hand och drog med mig mot kön.
Det gick snabbt och smidigt för oss att ta oss in, det var inte speciellt mycket folk faktiskt, vilket gjorde mig förvånad eftersom det var den här tiden på året det var som mest turister i London.
Jag log och satte mig på bänkarna som var i mitten och Niall satte sig bredvid mig och granskade mig med road blick. Jag var så upphetsad att jag nästan studsade där jag satt. Sommarkvällen hade gjort sig påmind, och när vi kommit upp en bit reste vi oss upp och tittade ut över London. Det var så vackert, och solnedgången vid horisonten gjorde det hela 10 gånger bättre.
Efter en stund var vi högst upp, och nu kunde man se hela London. Det var inte förrens nu jag insåg hur stor staden egentligen var, den sträckte sig flera mil åt alla håll. Niall stod precis bredvid mig och pekade och berättade om vad allt som vi såg var för något. Jag log och lyssnade noga. Jag älskade att höra hans röst, och bara känna hans närhet. Jag vände mig om och såg in i hans ögon. Vi stod helt tysta, och bara tittade på varandra. Ingenting kunde förstöra det här ögonblicket. Det kändes precis som i en romantisk film, som en av de där kyss scenerna. Jag log lyckligt och lutade huvudet mot Nialls axel och en rysning gick genom kroppen då han slog armarna runt min midja i en kram.
"I really looking forward get to know you better" visakde han och jag kände hans andedräkt mot min kind. Jag rodnade svagt och stängde ögonen. Jag ville att den här stunden aldrig skulle ta slut.
Whohoo, jag är på G igen! lol, nä, men här är ännu ett kapitel. Lämna gärna en kommentar om ni ändå är in och läser :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kaptiel 10
Jag såg efter honom när bilen for iväg, och log fånigt för mig själv. Var det här påväg att bli något annat än nyfunnen vänskap? Höll jag på att blir kär, i Niall Horan från pojkbandet One Direction? Jag suckade drömmande och gick in i huset. Det var tyst, jag antog att både Alex, mamma och Joe sov vid det här laget. Jag suckade igen och gick upp för trappan och slängde väskan i soffan. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor och ett linne, och la mig sedan ner i sängen bland mina kuddar och täcken. Jag somnade med ett brett leende på läpparna. Det här var första gången jag varit såhär lycklig, sedan Marcus dog för 5 år sedan.
Jag vaknade nästa morgon av att jag hörde och kände någonting som vibrerade nära mitt öra. Jag satte mig sakta upp och gäspade stort. Vad var klockan egentligen? Det tog en stund innan jag hittade mobilen och när jag väl gjorde det såg jag att det var ett okänt nummer som hade smsat. Jag öppnade meddelandet och ett leende spreds över mina läppar när jag märkte att det var från Niall och inte från Harry.
"Hi there my love. How are you today? Would you like to go out and take a cup of coffee later, just the two of us? oh, and Liam says Hi xx Nialler"
Jag gnuggade mig trött i ögonen. Han var bara för söt.. Jag log fånigt och bet mig i läppen. Vad var det med mig egentligen? Jag förstod inte för en sekund hur det kunde vara möjligt att han fick mig att känna såhär.
"I'd love to :) Just tell me time and place, and tell him I said Hi to ;) xxx M."
Jag log när Nialls svar kom bara någon sekund senare. Vi bestämde att han skulle hämta mig om en timme, alltså halv 11. Jag suckade trött och reste mig upp ur sängen.
Jag var klar på 35 minuter, vilket var ovanligt snabbt för att vara mig, jag var inte direkt en morgonpigg människa i vanliga fall. Fast trots det så visste jag anledningen till varför jag var så snabb just den här morgonen. Jag tog upp min väska och mina skor, och gick ut på baksidan av huset. Jag fick syn på mamma, som låg på gräsmattan och solade, och på Joe som satt i skuggan under ett parasoll med solglasögon på och en nyhets tidning i händerna. Jag gav honom en ogillande blick och hindrade mig själv från att himla med ögonen och sucka högt. Det hela var så fånigt, och jag störde mig fortfarande på den där grejen med solglasögonen. Det fanns enligt mig igen mening att ha på dem om man inte ens satt i solen. Trots mina försök att hålla irritationen inne, suckade jag tyst och skakade på huvudet för mig själv. Jag slog mig ner i en av stolarna och tog upp min mobil och klickade igång ett spel.
"So, where were you last night? Your mom tried to call you, twice" sa Joe utan att ens titta upp från tidningen.
"You guys knew I was with Harry, Liam, Niall and Zayn. They took me on sightseeing as you proposed, remember that?"
"That's no excuse to not answer your phone Maya! We almost called the police, but then your mom talked with your cousin Tess on the phone, and she told us where you was." Jag suckade irriterat och tog ett lugnande andetag för att inte börja skrika åt honom på direkten.
"I told you that I was going out with them yesterday. And if you don't listen to me, then it's your problem.."
"I don't want that attitude when you're talking to me, young lady! Do you understand me? This is my house, and now when you're living here, you follow my ruels"
"Don't pretend like you're my dad, Joe! Because you're not, and you will never be! And by the way, what was that thing about you wanted to "start over from the beginning, and be friends" huh?!" Jag reste mig upp så hastigt att stolen som jag satt på välte omkull. Jag såg hur mamma förvånat lyfte på huvudet och tittade med chockad blick på mig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och hur jag bara ville slå till honom.
"Mom, I say this so you can hear, this idiot obviously don't understand what I say. I'm going out with Niall today, and I call you if I'll be out longer than 5 pm. Ok?" Jag log snabbt åt mamma som nickade och log osäkert tillbaka. Jag var ju egentligen inte arg på henne, utan på Joe, men jag kunde ändå inte låta bli att ge henne en mörk blick, det var ju faktiskt hon som hade tvingat mig till att flytta ihop med honom. Sedan slet jag upp väskan och mina skor och sprang tillbaka in till hallen.
Niall kom precis när jag hade knutit på mig skorna. Jag var glad att han äntligen var här, då fick jag nånting annat att tänka på än Joe. Jag drog ett djupt andetag och öppnade dörren åt honom.
"Oh, hello beautiful" Han log brett och gav mig en lång, mysig kram. Jag log och slog armarna runt honom. Jag suckade tyst och vilade mitt huvud på hans axel en stund. Det här var något jag kunde vänja mig vid.
"Hello Niall" Jag kastade en blick ut mot baksidan och såg att Joe och mamma satt vid bordet och drack kaffe och pratade. Säkert om mig. Jag suckade tyst och såg på Niall igen.
"Shall we go?" Han blinkade och log sött igen. Jag nickade och tog upp min väska från golvet. Det kändes så bra att äntligen få umgås med Niall ensam, för på nåt sätt kändes det som att jag kunde vara helt mig själv med honom. Jag log åt tanken, och såg på honom. Han var redan i full gång med att berätta om sin morgon. Jag log och tittade lite smått chockat på honom när jag märkte vilken energi han hade.
"So Niall, where are we going today?" Jag log och tog hans hand och flätade in mina fingrar i hans.
"Hm.. I don't know actually. I haven't really planned that... I thought that we just could... you know, hang out. Han log oskyldigt och tittade på mig. Jag log och skakade roat på huvduet. Jag såg hur han flinade retsamt och tittade på mig med de där underbara ögonen. Det var en härlig känsla, och jag rodnade svagt igen.
"Well, we could go to Starbucks, they have really good coffee. And they also have tea if you don't like coffee, and sandwiches, biscuits..." Han stannade upp och tittade undrande på mig.
"That sounds great, let's go there. Is it far from here?" Jag gav Niall ett litet leende och tog sedan upp min mobil. Snabbt var jag inne på internet och hittade efter en kort stund en vägbeskrivning till närmaste Starbucks café.
Det var drygt 1 km in till stan, och därifrån var det kanske en halv km till caféet.
Plötsligt ringde min mobil. Av gammal vana tröck jag på svara utan att ens kolla på displayen innan.
"Hello?"
"Hi Maya, it's Harry. Are you busy today? I wonder if you would like to do something, you know, maybe hang out, watch a movie, or just play some video-games?" Jag stannade till och suckade tyst för mig själv.
"I'm sorry Harry, I can't today, i'm busy. But hey, we'll see eachother on monday?" Jag kunde höra att han blev besviken och kände ett stygn av skuld inom mig.
"Oh, ok, ehm yeah, see ya then" Och så la han på och ett tutande ljud hördes i andra änden. Jag svalde och såg att Niall granskade mig medan jag stoppade ner telefonen i fickan igen.
"What did he wanted?"
"Just hang out" sa jag och log mot honom. Jag hoppades att han inte trodde att jag ville umgås med Harry istället för honom. Han log svagt tillbaka och vi fortsatte sedan gå.
Efter en stund fick jag en känsla av att vi var förföljda, för flera gånger hade jag skymtat en grupp med människor som ständigt dök upp efter oss, och försvann utom synhåll då jag försökte kolla närmare. Jag visste inte om Niall hade märkt något, för han hade betett sig helt som vanligt under tiden vi gått till cafeét.
När vi hade beställt två stycken chai latte, och slagit oss ner vid ett av borden inne på Starbucks, såg jag hur Niall tog upp sin mobil och började knappa på den. Han log lurigt och riktade den sedan mot mig.
"What are you doing, Niall?"
"Smile to the camera! I want a picture of you to have as contact image" Han flinade och tog ett kort på mig när jag log sött. Jag blev ganska nöjd med bilden så jag gav honom tillåtelse att spara den.
Jag tog en klunk av min latte och log sedan svagt mot Niall igen. Vi var tysta en stund och jag såg hur han höll på med mobilen. Han såg plötsligt bekymrad ut. En oroande känsla kom plötsligt krypande, och jag tittade på honom.
"Whats wrong?" Jag log försiktigt för att dölja mina känslor, jag visste att något inte var som det skulle. Och jag hade haft rätt, för när jag böjde mig fram och fick syn på bilden, som föreställde mig och Niall, igår utanför milkshake city, hand i hand, fick jag en chock. Ovanför bilden stod det: "One Direction's Niall Horan, holding hands in public with new mystery, dark haired girl!" och under var det en kort artikel.
Jag stirrade på bilden en stund och satte mig sedan chockat ner på stolen igen.
Känslorna bubblade inom mig och jag kände hur allt bara blev tomt. Niall gav mig en ledsen blick, som för att säga 'snälla, förlåt mig'. Jag svalde och skakade svagt på huvudet. Det kunde inte vara sant, det som absolut inte fick hända, hade hänt. Men varför? Visst hade det varit ovanligt lite folk ute på stan just den dagen.. Eller?
Jag kände hur jag började må illa och reste mig tvärt upp och sprang allt vad jag orkade mot toaletten på cafeét. Väl där inne, kom hela min frukost upp igen. Det kunde verkligen inte bli värre än vad det var just nu.
Först: ledsen för dålig update, var i London på klassresa förra veckan, så har inte haft möjlighet att skriva nånting då :) och sen: vad tycker ni? :D nu börjar det ju hända lite saker, hehe ;)
Kommentera nu mer än gärna vad ni tycker och vad som är bra/dåligt med hur jag skriver och handlingen i novellen, och vad NI vill ska hända. (Har många idéer, men är till 110% öppen för andra förslag också) Blir så sjukt obeskrivligt glad när det visar en oläst kommentar när man kommer in på bloggen :D
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 9
"Some people say, that the eyes are the mirror of the soul, and if that's true, you must be the most wonderful person in the world. I have never been feeling this way before just by looking into someones eyes" Jag rodnade och log brett. Hade han just sagt det där? Jag kunde inte tro att det var sant, det här hände bara inte.
Jag stod en stund och tittade på honom. Jag kunde fortfarande inte fatta att han nyss hade sagt det där, ärligt talat så var jag lite smått chockad över hans ord. Han log sitt underbara leende igen, leendet som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Jag svalde och sänkte blicken när han tog min hand.
"I know this is going a bit sudden, I have only known you for a couple of days, but.. uhm, would you like to go out with me? On a date? Just the two of us? I really want to get to know you better, and I hope you also wa..."
"Yes Niall, I would love that" Jag log. Hans ansikte sprack upp i ett leende och jag kunde känna hur hans hand kramade min. Det här var den bästa dgaen i hela mitt liv.
Vi fortsatte gå och en kort stund senare hade vi hunnit i kapp de andra killarna. Jag släppte inte Nialls hand för en sekund och när vi kom upp jämnsides med Harry och Liam, kunde jag känna blicken Harry gav mig. Jag behövde inte ens titta på honom för att förstå att han inte gillade det här.
"Aww, look at these two love birds, holding hands in public! Niall, you know that the paps can be around, right?" Liam flinade retsamt och jag såg hur Niall räckte ut tungan åt honom.
"Oh shut it Liam, of course I know, but you know what? I don't care" Niall släppte min hand och slog till honom i bakhuvudet på skämt. Jag suckade och skakade roat på huvudet åt dem. Om man inte kände dem, skulle man kunna tro att dom hatade varandra som dom höll på ibland.
En stund senare kom vi fram till milkshake city. Det liknade ett litet café, med stolar och bord och inredning som var i rosa och vitt. Jag kunde skymta en grupp med tjejer som stod inne vid kassan och tittade på en meny. Jag log osäkert mot Niall och Liam, som tålmodigt väntade på att jag skulle komma med dem in, Zayn och Harry var redan inne. Jag suckade och såg hur tjejerna samlades runt Harry och Zayn. Jag svalde och såg på Niall igen, som nickade och log menande mot dörren.
"Niall, are you sure about this? I mean, what if they hate me because i'm hanging out with you?" Han brast ut i skratt och tittade roat på mig.
"Why would they do that? Haha, you're so sweet, come on now, let's go inside" Han flinade och tog min hand.
"Heyy, Nialler! What's up man? And who's that pretty girl?" Jag rodnade och log svagt när en av killarna som stod i kassan kom fram till oss och gav Niall en snabb kram och en dunk i ryggen. Han gav mig en blick, tog sedan min hand och kysste den lätt.
"This is Maya, she's a friend of ours" Han log mot killen och blinkade mot honom.
"Oh, I see, a friend of yours..." Han flinade svagt mot Niall och höjde menande på ögonbrynen. Niall log och drog med mig till ett bord. Efter en kort stund kom Liam, Zayn och Harry och satte sig bredvid oss.
Efter att ha beställt in 5 milkshakes och suttit en stund vid vårt bord, bestämde vi oss för att fortsätta rundvandringen. Det hade kommit mycket folk till milkshake stället, så vi tog oss snabbt ut därifrån och fortsatte ner längs gatan. Resten av dagen vandrade vi fram och tillbaka på gatorna i centrala London. Killarna tog med mig till madame tussauds, Harrods, Hyde park, Big Ben och Buckingham Palace. Vi hade även stött på fans, som hade velat ta kort med killarna och få deras autografer, så under tiden de gjorde det höll jag mig en bit bort från dem. Jag log svagt när jag såg hur Niall och Liam gav en liten tjej på kanske 7 år en kram när flickans mamma tog ett kort. Det var så gulligt, och för en stund såg jag framför mig Niall, och en pojke med hans vackra ögon och mitt mörka hår.
Jag suckade och skakade på huvudet åt mig själv. Kunde jag verkligen vara på väg att bli kär i honom, efter två dagar, och varför var alla mina tankar på Harry plötsligt som bortblåsta? Undrar vad Tess skulle säga om hon visste hur mina känslor och tankar brottades med varandra. Jag log bredare och gav killarna en drömmande blick. De flesta fansen var borta och strax efter de sista tjejerna hade gått, såg jag hur Niall kom emot mig.
"We could visit London Eye now, if you want to of course, and after that, could we maybe grab something to eat? I suppose you are hungry..." Han log och tittade på mig. Jag nickade tillbaka mot honom och log svagt.
"That sounds great, but I'm actually really hungry right now, so what about that we skip London Eye? We can take that some other day, right?" Jag log retsamt och bet mig i läppen när killarna nickade instämmande. Jag såg på Zayn, Liam och Harry och sen tillbaka på Niall igen. Det märktes att jag hade prickat rätt, mat var nog det vi alla behövde för stunden.
Vi började gå, och tillslut var vi framme vid en restaurang. Skylten, som det stod Nando's på, lyste i svagt rött och jag log när jag kände doften av grillad kyckling. Jag kände hur magen kurrade och hur det vattnades i munnen. Jag insåg inte hur hungrig jag var innan vi satt oss vid ett av borden inne på restaurangen.
"Welcome to Nando's, the best restaurant in the whole world" Niall log brett och gav mig en blick. Jag log tillbaka och tittade mig sedan runt. Rummet var mysigt inrett, och det var inte farligt mycket folk för tillfället.
"In the whole world?" Jag tittade sarkastiskt på Liam, och sedan på Niall. Båda nickade instämmande och brast ut i skratt. Jag log och började skratta jag med. Vi satt säkert och skrattade i 2 minuter åt ingenting. Jag såg hur Zayn och Harry tittade roat på oss.
"Omg, Niall! What are we laughin at?" Jag svalde och tog ett djupt andetag för att samla mig lite. Det gick inte speciellt bra, för sekunden senare brast jag ut i skratt igen.
"I have no idea" Niall samlade sig och lutade sig bak i stolen.
"Let's order something, i'm starving!"
"Nothing unusual then, Niall" Harry log och skrattade.
Maten på Nando's var underbar. Niall hade haft rätt, det var en av de bästa restaurangerna jag hade varit och ätit på. Någonsin. Jag suckade nöjt och gjorde ett förösk att kväva en gäspning. Det misslyckades, och jag såg hur Harry och Niall gav mig förstående blickar. Jag log svagt och tog upp min iPhone ur fickan. Displayen visade två missade samtal, ett från mamma och ett från Tess. Jag hade också fått ett sms, från mamma som undrade vars jag höll hus. Jag gav klockan en snabb blick och såg att den visade halv 10. Inte konstigt att hon var orolig.
"Guys, don't even think of paying for your food, it's on me" Niall log och tittade på oss. Jag suckade och skakade svagt på huvudet.
"Thank you so much Niall. And you were right, this is one of the best restaurants I've ever been to" Han rodnade svagt och jag kunde inte låta bli att le mot honom. Han var verkligen snäll, och jag såg fram emot att lära känna honom bättre.
Under tiden vi betalade maten hade Harry ringt efter en bil som stod och väntade på oss utanför restaurangen och som sedan körde mig hem. Jag tackade honom och de andra killarna för en trevlig dag, med en kram och sa hej då till dem innan jag och Niall hoppade ut ur bilen. Jag log försiktigt mot honom och vi gick sakta upp längs grusgången till huset.
"I had a really good time today..." Jag log och stannade någon meter innan dörren.
"Yeah, me too. And I think the lads enjoyed your company too, especially Haz.. But anyway, I'm glad to hear that you like London" Han log och tittade in i mina ögon igen.
"It's a nice city, with really nice people..." Jag svalde och närmade mig honom. Kvällen var ljum, och luften kändes svalkande, men samtidigt kylig. En rysning for genom kroppen på mig, och jag stängde ögonen för en stund.
"Are you cold?" Niall såg oroligt på mig och tog min hand. Jag rös igen, och log när jag märkte att det knappt var något mellanrum kvar mellan oss.
"Don't worry, I'll be inside in a minute" Vi brast ut i skratt och såg på varandra igen. Plötsligt tutade bilen, och jag kunde höra hur killarna ropade och busvisslade. Jag log svagt och skakade på huvudet.
"Goodnight Niall, and thanks again for today. I can't wait until next time" Jag gav honom en kyss på kinden och släppte sedan sakta hans hand. Jag ville verkligen inte att han skulle gå och trots att jag skulle träffa honom snart igen, så kunde jag inte undgå känslan av saknad som växte inom mig.
"Goodnight Maya, I'll call you" Han vinkade och log brett när han gick tillbaka till de andra. Jag såg efter honom när bilen for iväg, och log fånigt för mig själv. Var det här påväg att bli något annat än nyfunnen vänskap? Höll jag på att blir kär, i Niall Horan från pojkbandet One Direction? Jag suckade drömmande och gick in i huset. Det var tyst, jag antog att både Alex, mamma och Joe sov vid det här laget. Jag suckade igen och gick upp för trappan och slängde väskan i soffan. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor och ett linne, och la mig sedan ner i sänge bland mina kuddar och täcken. Jag somnade med ett brett leende poå läpparna. Det här var första gången jag varit såhär lycklig, sedan Marcus dog för 5 år sedan.
Långt kapitel denna gång :D Har kommit på att jag verkliegn måste sluta lova saker. Ursäktar mig än en gång för urusel uppdatering, ska verkligen försöka bli bättre! :) Kommentera nu EN MASSA vad ni tycker (vill ha lite feedback och kritik om vad ni tkr är bra och dåligt osv) kram på er!
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (2)
Everything about you - kapitel 8
"Totally, I'm so excited! I want to take some nice pictures of big ben, so can we go there too?"
"Sure, we can guide you round the town if you want, and if we have time, can we visit madame Tussauds wax museum" Jag log och tittade tacksamt på Liam och Niall.
"Great, let's go then. I'm as ready as I can be"
Under den korta bilresan in till centrum frågade Niall och Liam tusen frågor om mig, och vad jag hade för intressen och hur det hade kommit sig att vi flyttat till London. Jag berättade om mitt år som utbytesstundent i Ohio och hur mamma och Joe hade träffats. Jag antog att de ville lära känna mig lite bättre. Jag log och svarade på frågorna så gott jag kunde.
"So do you have any specific intrests? I love food, and singing and to play the guitar" Niall såg undrande på mig och log sedan brett.
"Actually I have. Since I was little, I have always been into fashion, and I also like music, cooking and writing. And to play the guitar and singing. There's one thing we have in common" Jag blinkade mot Niall och såg hur han lyste upp.
"That's cool, can we hear you sing sometime?" Niall såg förväntansfullt på mig och tittade sedan på Liam, som nickade instämmande.
"No, that's never going to happen. Sorry guys"
"Why not? I'm sure that you are a good singer. Actually I have the gift to see if people have a good voice and the ability to become an artist" Niall flinade och jag brast ut i skratt. Han var ganska charmig med sin irländska dialekt och spretiga, blonda hår.
"Keep on dreaming Niall" Jag log svagt och lutade mig mot fönsterrutan på bilen. Jag blickade ut över folket som skyndade fram på gatorna och suckade tyst. Jag kunde fortfarande inte fatta att den här stora staden nu var mitt hem. Ett ögonblick senare väcktes jag ur mina tankar av att bilen stannade och hur Niall drog lätt i min arm.
"Are you coming Maya?" Han log lekfullt och jag nickade snabbt, tog min väska och klev ut ur bilen.
När vi fick syn på Harry och Zayn, förvreds snabbt Nialls glada leende till en ogillande grimas. Jag sneglade försiktigt på honom och såg sedan hur Harry snabbt kom emot oss.
"Hello beautiful" Jag log svagt när han gick direkt fram till mig och gav mig en varm, lång kram. Jag kände hur jag rodnade och mitt leende växte sig med ens bredare. Hur jag än gjorde, kunde jag inte låt bli att tycka om honom.
"Hi Harry, Hi Zayn. So, how long have you guys been waiting for us?" Jag tog mig loss från Harrys kram och ställde mig bredvid Niall. Jag gav Harry ett leende och tittade sedan på Zayn.
"Not very long. Maybe for 5 minutes" Zayn log och tittade på mig.
Efter en stunds småprat började vi röra oss ner för gatan mot vårat första mål, Milkshake city, en milkshake bar som killarna brukade hänga på. Vi hade kommit överens om att vi alla behövde något svalkande, det var verkligen precis lika varmt som igår, om inte varmare. Snabbt märkte jag att jag och Niall hade hamnat en liten bit efter de andra killarna, så jag gick fram till honom. Jag gav honom ett sött leende, och märkte hur han log brett när han fick syn på mig. Niall började genast prata, och dra skämt. Jag kunde inte hålla mig för skratt och hade svårt för att hänga med ibland, trots att han inte var mycket mer än någon centimeter längre än mig, gick han väldigt snabbt.
"Niall, slow down a bit. You're walking too fast, I can't keep up" Jag log och tog tag i hans arm.
"Oh, i'm sorry Maya. I didn't knew I was walking that fast..." Han log sött tillbaka och saktade ner till min fart. Jag log och rodnade svagt när jag märkte att han gick närmare mig än tidigare och en rysning gick genom kroppen på mig då våra händer nuddade varandra för en sekund.
"Thanks.." Jag såg på honom, och log igen. Jag kunde verkligen inte låta bli att le som en idiot när Niall var i närheten, det var något speciellt med honom, något som fick mig att bli glad, och känna mig omtyckt och lycklig. Jag hade inte känt mig såhär sedan min bror dog, och det var snart 5 år sedan.
"What are you smiling at, beautiful?" Jag kunde känna att Nialls hand bara var en centimeter ifrån min.
"Oh, nothing... I'm just feeling so happy, I haven't been feeling like this for years" Jag log och såg in i hans ögon. Plötsligt kändes det som att hela världen stod still och att det bara var jag och han där på gatan. Det kändes som att mitt liv plötsligt var fulländat, som att alla bitar föll på plats bara genom att se in de här ögonen. Det var en obeskrivlig känsla som fyllde mig och det var knappt att jag kunde motstå impulsen av att ge honom en kyss här och nu.
"You have really beautiful eyes..." Jag svalde och harklade mig. Med blossande kinder tittade jag ner på mina fötter och tog ett halvt steg bort från honom. Nu hade jag gjort bort mig, totalt.
"Hey, wait a sec. You didn't gav me a chance to reply" Han log snett och tog min hand och drog tillbaka mig. Jag kände hur jag ryste vid hans beröring, och log svagt.
"Some people say, that the eyes are the mirror of the soul, and if that's true, you must be the most wonderful person in the world. I have never been feeling this way before just by looking into someones eyes" Jag rodnade och log brett. Hade han just sagt det där? Jag kunde inte tro att det var sant, det här hände bara inte.
Hej igen, ledsen för hemsk uppdatering av bloggen, har verkligen haft slut på idéer. Men nu är det äntligen här, och jag kan lova er att det kommer upp ett kapitel imorgonkväll :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 7
Nialls perspektiv.
As we went down the street, I couldn't stop thinking about Maya. She had been on my mind since the first day we met, and that was only two days ago. Liam wanted me to ask her out, and believe me, that's what I wanted too. But what if she said no? What if she doesn't even like me? I bet she was into Harry, he had always gotten all the girls he wanted. It is those curls who makes the girls melt and fall into his arms.
"So guys, what do you think about Maya? She is very hot, isn't she?" Harry glanced at us and smiled.
"She is awesome, has a really good sense of humor" said Louis and looked at me and Liam, who was a little bit behind the other lads.
"She's cool, she has a cool style" said Zayn and smiled.
"What do you think Niall?" I looked up and saw that all the boys were looking at me.
"Eh.. she is amazing. A really sweet girl" I sighed quietly and Liam gave me an understanding look. He knew how much I was envying Harry. Hazza had always been the flirty one, and non of the ladies said no to that.
We kept on walking and after a while we came to my apartment. Danielle, Liam's girlfriend was on tour with Olly Murs, so he was staying at my place. We said goodnight to the lads, and then continued up the stairs and into the flat. It was as messy as we had left it and Liam grinned tiredly and looked at me.
"We take care of that tomorrow, goodnight Niall. Sleep well, and Nialler? Don't think too much of today, you know him. My proposal is that you talk with Maya tomorrow, alone, and ask her out on a date" He gave me a smile, wich I rapidly replyed and yawned. For the first time today, I felt how tired I was and as soon as my head landed on the pillow, I was asleep. That night I dreamed about Maya, a beach and a big bouquet of white roses..
Mayas perspektiv.
Nästa dag vaknade jag tidigt. Vi hade bestämt med grabbarna att Liam och Niall skulle hämta mig här runt 11, och att vi sedan skulle möta upp Zayn och Harry på stan, på något bra fik som dem tydligen kände till. Jag gav klockan på mobilen en snabb blick och såg att den visade halv 8. Jag hade gott om tid på mig tills de skulle komma, så jag släpade fötterna efter mig in till badrummet och lät vattnet sakta spola upp i badkaret. Det var första gången jag använde det, och jag suckade trött när jag tänkte på hur skönt det skulle bli med ett varmt bad. Jag hade aldrig haft ett badkar hemma, men mina bästa vän hade ett och vi hade alltid älskat att bada tillsammans när vi var små.
Efter en halvtimme låg jag i badet och kände hur det varma vattnet omslöt min kropp och jag kunde känna den lätta doften av vanilj och jordgubb sprida sig i rummet. Jag kände hur jag dåsade till och var tvungen att skvätta vatten i ansiktet på mig själv för att inte somna. Jag suckade och skakade på huvudet för att hålla mig vaken. Det skulle vara typiskt mig att somna, och dö av att drunkna i ett badkar. Jag log svagt åt mina konstiga tankar.
Plötsligt hörde jag hur min mobil pep till. Jag kastade en snabb blick på den där den låg vid handfatet och suckade trött. Nej, jag kände verkligen inte för att kliva upp ur badet bara för ett sms.
Jag låg kvar ytterligare 20 minuter i vattnet innan jag steg upp och lindade in mig i ett badlakan, tog upp mina kläder som jag hade lagt fram tidigare, tog mobilen i farten och gick ut i mitt rum.
Efter att jag snabbt dragit på mig shortsen, linnet och min vita, halvt genomskinliga skjorta, tog jag upp mobilen som låg på sängen och såg att det var Harry som hade smsat. Jag log och rodnade svagt när jag läste meddelandet. Han fick mig till och med att rodna, bara genom att skriva ett sms.
Good morning sweetie. How are you? Ready for today?? xx
Jag skrev tillbaka att jag var mer än redo, och väldigt förväntansfull, vilket jag faktiskt var. Det skulle bli hur kul som helst att få se stan, och att få umgås med killarna en hel dag.
Efter en timme var jag helt färdig och redo för att åka. Jag var påklädd, mitt hår var torkat och plattat, mobilen laddad och min väska som innhöll bland annat min systemkamera och plånboken var i ordning.
Jag gav klockan i köket en snabb blick och kollade sedan ut genom fönstret. Solen sken ute, och det var klarblå himmel med bara några enstaka vita moln som svävade förbi. Jag log och kände hur känslan av sommar fyllde mig. Vem hade trott att det skulle bli såhär spännande att flytta till London? Jag log för mig själv.
Efter en stund fick jag syn på en grå bil som stannade bredvid trottaren utanför huset. Jag log brett när jag såg Niall och Liam komma gående mot dörren. Snabbt tog jag upp min väska och sprang till hallen precis i tid för att öppna dörren åt dem. Jag fick en förvånad blick och ett leende av Niall, som precis hade höjt handen för att knacka.
"Hi guys" Jag log sött och snörade snabbt på mig mina vita converse. Jag gav både Liam och Niall en kram. Jag tänkte inte på det speciellt mycket, men Niall höll kvar kramen lite längre än vad Liam gjorde. Jag hade inget emot det, han var faktiskt ganska mysig att krama.
"Hello Maya, are you ready to go?" Liam blinkade mot mig och log brett. Jag kunde se hur Niall tittade granskande på mig och jag kunde inte låta bli att le svagt när han märkte att jag kom på honom och när han rodnande sänkte ner blicken. Det var ganska gulligt faktiskt...
"Totally, I'm so excited! I want to take some nice pictures of big ben, so can we go there too?"
"Sure, we can guide you round the town if you want, and if we have time, can we visit madame Tussauds wax museum" Jag log och tittade tacksamt på Liam och Niall.
"Great, let's go then. I'm as ready as I can be"
Here it is, det efterlängtade kapitlet. Vill be om ursäkt för att jag har varit seg på att skriva, ska försöka bli bättre :) Om jag hinner lovar jag att det kommer ett eller två kapitel till imorgonkväll. Lämna gärna en liten kommentar om ni ändå är in hit och läser :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 6
senaste:
"Not? Then I'll go and get you guys some water with lemon" Harry reste sig snabbt upp och följde efter mig in i köket. Han sa ingenting, utan stod bara där och följde mig med blicken när jag gjorde i ordning en stor kanna vatten med is och skivad citron, och en med bara vatten och is.
"Can you take this one? Oh, remind me to get you a towel when we get out" Jag gav Harry kannan med citronvatten, log sedan sött mot honom och gick ut genom dörren igen.
"Here you go guys" Jag ställde ner brickan med glas och kannorna med vatten på bordet och log mot killarna. Jag tyckte lite synd om dem som hade stått instängda i studion hela förmiddagen i den här värmen, jag gissade att de hade varit här sen tidigt på morgonen. Det märktes att det var uppskattat för Niall gav mig ett tacksamt leende när han tog den sista klunken av sitt vatten. Jag log svagt tillbaka och såg sedan på Harry, som fortfarande var blöt.
"I'm gonna get that towel I promised you... I'll be right back" Han log snett mot mig och jag skyndade iväg upp till mitt rum. Snabbt tog jag fram en handduk, och i farten tog jag upp ett par vita shorts och ett pösigt, mintgrönt linne från en av mina öppnade väskor. Jag släppte ut håret och drog fingrarna igenom det, kollade mig snabbt i spegeln på väg ut genom dörren och konstaterade att det fick duga tills vidare.
När jag kom ner igen så satt alla killarna vid bordet och skrattade. Jag tittade undrande på dem, gav Harry handduken och slog mig ner i soffan bredvid Niall. I ögonvrån kunde jag se hur Harry plötsligt såg besviket på mig. Jag försökte ignorera det, men jag kunde ändå inte undgå den där konstiga känslan som växte inom mig. Det kändes overkligt att han verkade vara intresserad av mig, för i vanliga fall så var ingen det.
Hemma hade jag alltid varit 'tvillingen som blev ensam kvar' och hon som alla tyckte så synd om.
Tidigare hade jag också blivit utnyttjad många gånger eftersom jag var så snäll och försiktig på den tiden innan min bror dog. Men efter Marcus död, hade allt förändrats.
Jag hade bara två 'riktiga' vänner hemma i Sverige, och det var min jämngamla kusin Tess, som bodde i Luleå och Amy, min barndoms kompis som jag lärde känna i tvåan. Amy, Tess och mamma var de enda människorna på jorden som förstod vad jag hade gått igenom.
Jag och Tess träffades nästan aldrig, men de gånger vi gjorde det hade vi hur kul som helst och det var som om vi aldrig skilts från varandra. Hon var min tredje hälft och om inte hon hade funnits i mitt liv under den svåraste tiden efter att min bror dött, hade jag också varit död för länge sen.
Jag var verkligen glad att hon skulle komma hit om några veckor, det skulle bli underbart att få presentera henne för killarna och visa henne staden. Snabbt bestämde jag mig för att ringa till henne senare ikväll, det var längesedan jag hade pratat med henne sist, och jag saknade våra flummiga samtal.
"What do you think Maya?" Jag tittade upp från mina funderingar och såg att alllas blickar var vända mot mig.
"About what? I'm sorry, I didn't listen..." Jag rodnade och log svagt när Niall log förstående mot mig.
"We thought that we could start with a tour to London Eye tomorrow, and then grab a shake at Milkshake City. And we can also take you on shopping at the best mall in London, if you want to" Harry log sött och blinkade menande åt mig.
"That sounds great! I have always want to go with London Eye and see the city from above"
"So you are not afraid of heights then?" Niall höjde imponerat på ögonbrynet och log snett mot mig.
"Nope, not at all. Actually, my biggest dream is to go to Paris, and then go to the top of the Eiffel Tower and look out over that beautiful city"
Resten av förmiddagen var ganska lugn om man bortsåg från rycket Niall och Liam fick precis innan lunch. Efter att Niall sagt något retsamt till Liam, sprang de runt på gräsmattan och jagade varandra i ilska en stund, för att sedan komma tillbaka till oss andra som världens polare igen. Jag skakade roat på huvudet och kände hur jag fick ont i magen av att jag skrattade så mycket åt dem. Killarnas humor var verkligen av det säregna slaget men jag gillade dem ändå. Plötsligt hörde jag de välbekanta tonerna från Gyllene Tiders gamla hit "Solsken" och kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den, och när displayen visade Tess 'Tomten' Granström, sprack mitt ansikte upp i ett brett leende och jag var inte sen på att svara.
"HERRE MIN GUD KVINNA DU LÄSER MINA TANKAR JU! Hej älskling, jag tänkte precis på dig" Jag log och brast ut i skratt när jag såg killarnas rädda miner över mitt plötsliga utbrott.
"Sorry guys, I have to take this call, it's my cousin" De nickade förstående och jag gick iväg till min handduk som fotfarande låg kvar där jag lagt den på morgonen.
"Vem var det du pratade med? Någon ny flirt du har på G?" Jag kunde höra hur hon skrattade och skakade på huvudet för mig själv.
"Njaa, det kan jag väl inte påstå direkt. Det var bara mina nya bästa vänner, Harry, Zayn, Niall, Louis och Liam..."
"Vad sa du att dom hette?!" Jag hörde hur hon blev förvånad och upprepade namnen, långsammare den här gången. Ett upphetsat pip hördes och sedan en högljudd smäll. Vad hände egentligen?!
"Tess? Hallå? Älskling? Är du okej?!" Jag hörde hur hon stönade och tog upp mobilen som hon tydligen hade tappat på golvet.
"Visst vet du om att det är ingen mindre One Direction du pratar om?! Oh my god, jag kan inte fatta att du sitter, just i detta nu och pratar med Zayn Malik!!! iiiihhh!" Jag log brett och skakade på huvudet åt henne. Klart jag visste det, men det jag inte visste var att hon var ett fan av dem.
"Så du gillar Zayn? Du vill inte prata med honom då?" Jag såg hur han tittade upp när jag sa hans namn. Jag hörde hur hon hyperventilerade och pep halvt om halvt.
"Nej... men gud, det kan jag ju inte... Jag kommer ju bara göra bort mig!"
"Okej, gör som du vill"
Vi fortsatte prata på om vad som hade hänt under de månader som gått sedan sist. Senast vi träffats var i julas, och det hade hunnit hända mycket sedan dess. Jag var glad att höra att Tess hade fått ett dans-stipendium på 5000 kr, och att hennes pappa var tillbaka från tjänsten i Afghanistan. Johan var millitär, och Tess och Lotta, min moster hade det alltid lika jobbigt de månader han var ute i tjänst.
Efter att ha pratat i en timme och svamlat på, var Tess tvungen att hjälpa sin mamma med sysslorna. Jag bad henne hälsa till Kevin och Lotta från mig och mamma. Det kändes tungt att lägga på, jag hade verkligen saknat henne så det skulle bli skönt att träffa henne snart igen. Under tiden jag hade pratat med Tess, hade killarna gått tillbaka in. Jag kollade på klockan, till min förvåning var den halv 2, så jag tog upp handduken och mina solglasögon som låg på backen och gick sedan med långsamma steg upp till mitt rum.
Puh! Det blev ett långt kapitel. Hoppas att ni gillar det, och som sagt; lämna gärna en kommentar om vad ni tycker. Eran åsikt betyder mycket! :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 5
"I'm so happy for you guys, really" Joe sken genast upp och log svagt mot mig och jag kunde se hur mamma också belv glad.
"Maya, I know that I haven't been very nice to you during these years I've known you, and you're mom have told me what you have gone through, so I just wanted to say that I'm sorry, for everything and I hope that we can start all over again?" Han såg allvarligt på mig, och jag nickade och log svagt. Det kändes fortfarande konstigt att veta att mamma var med barn, men trots allt, efter den här dagen skulle nog allting i mitt liv bli annorlunda.
Nästa dag vaknade jag av att jag hörde ett ljud som lät som en svag knackning på dörren. Jag öppnade ögonen och sträckte mig långsamt efter mobilen som låg på sängbordet och kollade på klockan. Den var 10 på morgonen. Jag suckade och stönade svagt. Vem kunde vela något så här tidigt?
Det tog mig en liten stund att vakna, och innan jag satt mig upp, sträckt på mig och tittat nyvaket mot dörren hade klockan hunnit bli 10.06.
"Yeah, come in" Jag log brett när jag fick se Alexanders lilla ansikte uppenbara sig i dörren.
"Maya, there is someone out here who wants to see you. I think he's a little fond of you.." Han log sött och tittade på mig med tindrande, gröna ögon.
"Okey.. Who is it?" Jag tittade nyfiket på Alex som log finurligt, stängde dörren bakom sig och hoppade försiktigt upp i min säng.
"I can't tell you that. He said that he's a secret admirer, and that I would get a chocolate cookie, and a glass of milk if I didn't told you who he was, but I think you know who he is" Viskade han i mitt öra och tittade allvarligt
på mig. Jag log svagt och lutade mig fram för att viska tillbaka till honom.
"Well, tell my "secret admirer" that I'll be downstairs in 20 minutes, and that I'm waiting for him at the pool" Jag log och pussade honom på kinden och vinkade iväg honom, och iväg sprang han, med ett glatt leende på läpparna och bus i blicken. Jag kunde inte annat än le åt pojken. Han kunde verkligen vara gullig ibland.
En kvart senare smög jag tyst ner för trappan, inlindad i ett stort badlakan och med mina solglasögon i pannan, ut på baksidan av huset. Solen sken idag, och jag log brett när jag kände en vägg av värme slå emot mig. Jag gissade att det var runt 30 grader varmt ute och log igen när jag tänkte på att det egentligen var ganska komiskt hur snabbt vädret kunde ändras.
Jag bredde ut badlakanet en bit bort från poolen, på gräsmattan. Jag hade alltid föredragit att ligga på backen och sola, än att sitta i en solstol. Jag hade ingen aning om varför, det var bara någon konstig grej jag hade fått för mig. Det var lugnt och skönt utomhus, jag kunde höra småfåglarnas kvittrande och det svaga ljudet av stadstrafiken som surrade i bakgrunden. Det kändes skönt att bara vara för en stund, och jag kände hur solen värmde upp mina stela muskler. Jag tog upp mobilen och slog på en lista med lugna låtar, och efter en stund kunde jag känna hur jag blev sömning.
"Godmorgon gumman" Jag lyfte på huvudet och såg mamma som slog sig ner bredvid mig på filten hon hade med sig.
"Hej"
"Hur är det? Sovit gott?" Hon tittade undrande på mig och log svagt. Man kunde skymta en liten bula på hennes mage, och jag kom på att det var ganska konstigt att jag inte hade lagt märke till den tidigare.
"Det är lugnt. Jag är bara ganska trött, Alexander väckte mig som du kan se" Jag gäspade igen och tittade på mamma.
"Ja, han hade något att berätta för dig, men han kunde inte säga till mig vad det var, för det var tydligen "topphemligt", och ingen annan än han och du fick veta vad han skulle berätta" Hon gjorde situations tecken vid ordet 'topphemligt' och skakade leende på huvudet.
"Mm... Det var något om en hemlig beundrare, men jag tror bara han svamlade" Jag vände på mig så att jag låg på rygg. Mina tankar for snabbt iväg till Harry. Varför kunde jag inte glömma blickarna och leendena han hade gett mig under kvällen, och hur han sakta hade flyttat sig närmare mig när vi satt där i soffan? Eller hade jag kanske bara inbillat mig alltihop? Jag kom mig själv med att ligga och le som ett fån, och öppnade ögonen och såg på mamma som hade lagt sig till rätta bredvid mig.
"Ja, säg inte det, han kan ju faktiskt mena nån av pojkarna i bandet" Hon flinade svagt och tittade menande på mig. Jag himlade med ögonen åt henne och log svagt.
Efter en timme hörde vi röster som närmade sig oss. Jag kände igen Joe's röst, och... Harrys skratt. Jag öppnade ena ögat, och såg att killarna och Joe hade slagit sig ner vid bordet som stod på andra sidan poolen.
Jag kunde se hur Harry tittade på mig och viskade något till Liam och Louis som satt närmast honom, som i sin tur sa till Zayn och Niall. Plötsligt bröt alla 5 ut i skratt och jag kunde höra nån av dom säga 'Let's do it'.
"Vad håller de på och viskar om?" Mamma tittade nyfiket mot deras håll och sedan på mig. Jag ryckte på axlarna och la ner huvudet igen.
"Fråga dem om du nu är så nyfiken"
"Neeej, det kan jag ju inte..." Hon gav killarna en sista blick och la sig sedan ner igen. Jag kände hur jag blev sömning igen, och stängde ögonen och njöt av den underbara morgonen.
Harrys perspektiv.
I could see Helen and Maya lie over there. I felt that this was the perfect moment to throw her down into the pool, she was sleepy, barely awake, and unknowing of what we had planned. I smiled and looked at Louis, who was the one who had come with the idea. I turned my eyes to Joe, who nodded and took a sip of his coffee.
We approached them slowly, I first and Liam, Louis and Niall right behind me. Quickly, we would lift Maya and throw her into the pool. She wouldn't even notice. Or maybe she would. In any case it would be hilarious to see her face when we threw her down, and I could not escape the thought of getting to touch her beautiful, silky smooth skin.
Mayas perspektiv.
Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mina ben och mina armar och lyfte upp mig från marken. Förvånat öppnade jag ögonen och såg att det var Harry, Liam, Louis och Niall som bar iväg mig mot poolen.
"No, guys let go of me!" Jag kände hur jag fick lite smått panik och hörde hur de skrattade. Sekunden efter var jag i vattnet.
När jag kom upp till ytan igen, tittade jag på dem och log svagt. Det här skulle de få igen för.
"What was that necessary?" Jag tittade på Harry och sedan på Louis som båda log retsamt mot mig.
"You were so hot that you needed to be cooled down, right guys?"
"Yeah, totally" Louis och Niall bröt ihop i skratt. Harry log mot mig igen och sträckte ut armen för att hjälpa mig upp. Då såg jag min chans till hämnd, jag tog tag i hans arm och drog ner honom också i vattnet. Han log brett när han kom upp till ytan.
"Hmpf... I guess I deserved that" Jag skrattade roat och simmade mot kanten. Jag hjälpte Harry att komma upp och skakade sedan på huvudet åt honom.
"I'm sorry, we did not mean to upset you" Jag såg hur Niall slog sig ner på andra sidan om mig. Jag log och vred ur vattnet ur mitt hår.
"Don't worry. It was pretty nice actually. It's really hot outside today" Han log snett mot mig och nickade.
"So, why aren't you guys in the studio and working?" Jag tittade på Liam och sedan på Louis.
"Joe thought that we needed a break and get some fresh air and some water, we were almost dying down there"
"Yeah, it's 10 times hotter inside than outside" Jag nickade och tänkte att det verkade rimligt.
"That makes sense... Have you got something to drink yet?" De skakade på huvudet och tittade på varandra. Jag reste mig upp och log brett.
"Not? Then I'll go and get you guys some water with lemon" Harry reste sig snabbt upp och följde efter mig in i köket. Han sa ingenting, utan stod bara där och följde mig med blicken när jag gjorde i ordning en stor kanna vatten med is och skivad citron, och en med bara vatten och is.
"Can you take this one? Oh, remind me to get you a towel when we get out" Jag gav Harry kannan med citronvatten, log sedan sött mot honom och gick ut genom dörren igen.
Förlåt för att det tog sån himla lång tid med detta kapitel, har varit lite seg på skrivfronten, men nu är det äntligen här :D Kommentera gärna vad ni tycker, eran åsikt betyder mycket! :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (3)
Everything about you - kapitel 4
"That sounds great, we can show her everything" Harry log och tittade granskande på mig. Jag rodnade och sänkte ner blicken. Vad var det med mig, jag kände ju honom inte ens? Och ändå så blev jag generad när han gav mig komplimanger och log mot mig. Ingen, och då menar jag verkligen ingen kille hade någonsin förut fått mig att rodna två gånger på samma dag under loppet av några timmar.
Jag suckade tyst åt mig själv och koncentrerade mig på maten istället för bilden av hans underbara, leende ansikte och de där fina lockarna, som inte vill försvinna från mitt huvud.
Efter middagen gick jag och killarna till vardagsrummet och slog oss ner i soffgruppen framför vår enorma platt-tv. Jag hade fått reda på att de var ett pojkband, som kallade sig One Direction, och att de hade varit med i brittiska X-factor under 2010. De hade fans överallt i världen, men tydligen också en massa fans i Sverige vilket gjorde mig ganska förvånad eftersom jag inte visste vilka de var.
Jag hamnade mellan Harry och Louis och bredvid dem satt Zayn, Niall och Liam intog fåtöljerna. Jag kände hur tröttheten plötsligt slog emot mig igen, och jag fick en impuls av att bara somna där i soffan mellan killarna. Jag suckade och kvävde en gäspning. Jag tror att killarna märkte det, jag kunde skymta ett svagt leende hos Harry. Jag tog upp mobilen ur fickan och kollade på klockan. Den visade bara kvart över 8.
"So, Maya. When are we gonna do that sightseen tour we talked about?" Liam log och tittade på mig. Jag ryckte på axlarna och gäspade.
"Not tomorrow, cus' then we're going to be here, and record the album. But maybe... Wednesday, or Thursday?" Zayn tittade frågande på oss andra och alla nickade instämmande. Jag sa att det inte spelade någon roll för mig, jag hade ju lov och var ledig varje dag. Under tiden vi satt där i soffan och pratade och skrattade, kunde jag känna hur Harry flyttade sig allt närmare mig. Jag försökte strunta i det och låtades som att jag inte hade märkt nånting.
Efter en stunds planerande, hade vi bestämt att vi skulle ta det på torsdag. Alla utom Louis kunde då, eftersom han hade planerat att göra något med sin flickvän just den dagen. Jag log för mig själv och gäspade trött. Det var så skönt att jag kunde umgås med de här killarna, de var så roliga och avslappnade och trots att jag bara känt dem i några timmar, kändes det redan som om jag hade känt dem i flera år.
När det var dags för dem att gå, gav jag alla en kram. Det skulle bli trevligt att träffa dem imorgon igen och strax innan de for, så tog jag ett kort med mobilen på dem.
"Bye guys, see ya tomorrow!" Jag log och vinkade efter dem när de klev in i bilen som stod utanför huset och väntade på dem. Harry klev in sist, men innan han klev in blinkade han flirtigt åt mig, och log ett leende som fick mig att smälta. Jag log svagt tillbaka och säknte undan blicken. Varför var han så charmig? Och varför betedde jag mig som jag gjorde? Jag kunde väl inte...? Jag slog undan tanken på att jag höll på att bli kär i honom. Det kunde jag inte vara. Jag kände ju honom inte. Jag skakade på huvudet åt min egen dumhet och gick in genom dörren igen.
Mamma och Joe mötte mig när jag kom in. Båda log brett och tittade på mig.
"What's happening?" Mamma log bredare, men sa fortfarande ingenting. Det syntes på dem båda att de hade något att berätta, annars skulle hon inte ha strålat sådär.
Hon tog mig i handen och ledde mig till soffan i vardagsrummet. Joe nickade mot soffan och jag satte mig ner och väntade spänt på vad de skulle berätta.
"Maya, we have something to announce.." Jag såg på mamma och log frågande. De gjorde mig nyfiken.
"We wanted to wait untill the boys went home, it's something very important and serious..." Tystnad.
"I'm pregnant" Jag stirrade chockat på mamma och sedan på Joe, som nickade bekräftande och log brett mot mig. Plötsligt kände jag hur jag ville slå på någon, eller nånting.
"Du är vad? Du skämtar inte nu, va?" Mamma skakade på huvudet och plötsligt ändrades hennes ansikte från lycklig till oroligt, eller nervöst.
"Är du inte glad? Du ska äntligen få ett småsyskon som du har velat så länge..." Jag drog ett djupt andetag och tittade på Joe som växlande såg på mig och sedan på mamma.
"Jag är glad, det kom bara lite plötsligt..." Jag log och reste mig upp och gav först mamma en kram, och sedan Joe. Nu skulle vi bli en familj på riktigt, vilket inte jag därmot inte blev så superglad över.
"I'm so happy for you guys, really" Joe sken genast upp och log svagt mot mig och jag kunde se hur mamma också belv glad.
"Maya, I know that I haven't been very nice to you during these years I've known you, and you're mom have told me what you have gone through, so I just wanted to say that I'm sorry, for everything and I hope that we can start all over again?" Han såg allvarligt på mig, och jag nickade och log svagt. Det kändes fortfarande konstigt att veta att mamma var med barn, men trots allt, efter den här dagen skulle nog allting i mitt liv bli annorlunda.
Förlåt för att ni fick vänta på kapitlet så länge, och förlåt för att det blev så kort, har haft lite idétorka de senaste dagarna. Kommentera massor nu :))
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 3
Det tog ett tag innan jag reagerade och fick tillbaka talförmågan. Killarna som stod framför mig verkade vara i min egen ålder, och de såg verkligen inte ut som några "newbies". Jag svalde och harklade mig tyst.
"Hello miss, is Mr Brown home?" En av killarna, som hade lockigt, brunt hår, log och blinkade till mig.
"Ehm, yeah, he is. I think he's in the studio and... cleaning up or something. You guys must be his clients? He told us that you were coming today" Killarna nickade och jag kunde höra svaga "ja" och "mm" från dem. Jag log svagt mot dem och kom på mig själv med att bara stå där och titta på dem igen.
"Omg, please come in, it doesn't feel right to let you stand out here and freeze" Jag öppnade dörren helt, och alla fem klev in i hallen bakom mig. Jag granskade dem medan de tjoade och svamlade med varandra. Min blick fastnade extra länge på en av killarna, han hade blont hår och blåa ögon.
Plötsligt kom Joe upp ur källaren, och han sken genast upp när han fick syn på killarna.
"Oh, there you are guys. I can see that you alredy have met my stepdaughter Maya? She and her mom, my wife Helen, are swedish" Jag log och tittade på killarna igen, som sken upp när han sa att jag var svensk.
"Yes, we have. And she's a real beauty" Killen med lockarna blinkade mot mig igen och presenterade sig som Harry. De andras namn var Zayn, Niall, Louis och Liam. Jag kunde inte riktigt komma ihåg vem som var vem, men det kvittade. De var lika charmiga hela högen.
"So, you're from Sweden? That's cool, we love Sweden" sa killen med brunt hår och snelugg. Jag tror det var han som var Louis.
"Yeah, Stockholm is awsome!" fyllde killen med blont hår i och garvade. Han var irländare, och hade världens gulligaste leende och sötaste skratt. Jag log blygt mot honom och fäste sedan blicken på killen med utländskt utseende. Zayn. Han och den sista killen, Liam, verkade vara de allvarliga i gruppen, och de stod bara där och tittade på mig, på Joe och de andra killarna. De sa inte så mycket, eller åtminstone inte lika mycket som de andra.
"Maya, do you know where your mom is?" Joe såg frågande på mig när jag ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
"I think she's sleeping. She was pretty tired after the flight" Jag gäspade och gick sedan tillbaka in till köket. Faktum var att jag också var ganska trött. Jag drack snabbt upp min mjölk och stoppade in glaset i diskmaskinen. Plötsligt kände jag ett par händer för mina ögon, och nån som stod bakom mig.
"Hmm.. who is it?" Jag log och stannade upp.
"You have to guess..." Jag funderade en stund och log sedan brett.
"Is it Harry?" Personen tog undan händerna och när jag vände mig om så stod rätt och riktigt Harry, Liam och Niall, den blonda killen, bakom mig och flinade svagt.
"You were actually wrong there... It was Nialler who stood behind you, but it was I who talked" Liam log snett och blinkade mot mig. Jag skakade på huvudet och började gå upp för trappan till mitt rum.
"It was nice meeting you guys, but I have to get some sleep. See you later!" Jag log brett när de genast började ropa och låtsasgråta efter mig. De verkade vara ganska sköna killar ändå.
Någon timme senare, vaknade jag av att jag hörde något, eller någon precis utanför min dörr. Jag såg mig yrvaket omkring i rummet, och kom sedan på var jag var nånstans. I London, i mitt nya rum. Inte hemma i Sverige. Jag gäspade och drog handen genom håret. Vad var det som lät? Jag släpade fötterna fram till dörren, och till min förvåning så stod Niall och Harry utanför min dörr och sjöng. Jag tittade frågande på dem och gnuggade mig i ögonen. Jag såg säkert ut som ett monster, med all mascara utkletat i ansiktet och håret som ett fågelbo.
"How long have you been here?" Jag gäspade igen och log trött när killarna började småskratta åt mig.
"For maybe 5 hours. Helen invited us to dinner, and she sent us up to tell you that it's ready in half an hour" Harry log och tittade på mig. Hade jag sovit i 5 timmar?! Jag tog upp min mobil och kollade mig i skärmen hur jag såg ut, och det var inte en vacker syn. Jag förstod varför de knappt kunde hålla sig för skratt där de stod och tittade på mig.
"Tell her that I'm just going to take a shower, I don't wanna look like a mess so mom sees me" Jag log och vände mig om. Till min fövåning stod Niall kvar utanför dörren.
"Yes?" Jag log mot honom och väntade innan jag stängde dörren. Han verkade lite borta.
"Oh, i'm sorry. I just thougth about how hungry I am. See you later" Han log brett och vinkade sedan åt mig medan han gick ner för trappan. Jag tittade efter honom och skakade roat på huvudet.
Senare, när jag kom ner för trappan satt alla redan vid bordet och åt. Det blev tyst när jag kom in i rummet och satte mig vid bordet. Jag tittade på Joe och sedan på mamma som log lurigt och kollade på varandra. Vad var det som hände? Jag svalde och började lasta upp mat på tallriken.
"Why is everybody so quiet?" Jag tittade misstänksamt på mamma, och sedan på killarna som satt utspridda runt bordet.
"Secrets" Mamma log svagt och fortsatte sedan att äta som om ingenting hade hänt. Vad var det där om?
"Soo... Maya haven't been here so many times before, maybe you guys would like to take her on sightseen some day?" Joe tittade på killarna som log brett och nickade instämmande. Det Joe sa var sant. Jag hade varit i London många gånger, men trots det hade jag inte sett så mycket av staden egentligen.
"That sounds great, we can show her everything" Harry log och tittade granskande på mig. Jag rodnade och sänkte ner blicken. Vad var det med mig, jag kände ju honom inte ens? Och ändå så blev jag generad när han gav mig komplimanger och log mot mig. Ingen, och då menar jag verkligen ingen kille hade någonsin förut fått mig att rodna två gånger på samma dag under loppet av några timmar.
Jag suckade tyst åt mig själv och koncentrerade mig på maten istället för bilden av hans underbara, leende ansikte och de där fina lockarna, som inte vill försvinna från mitt huvud.
Fortsätt kommentera, blir så glad när ni gillar den :) nästa kapitel kommer senare ikväll :)
/Marre
Permalink Everything about you Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 2
När planet, 3 timmar senare landade på Heathrow airport i London kunde jag känna hur magknipet kom ifatt mig. Jag hade nästan glömt bort Joe under den korta flygturen, men när jag fick syn på honom väntandes utanför flygplatsen, bredvid en svart bil och en annan man, så kände jag hur jag blev illamående. Egen chaufför? Allvarligt? Jag gav mamma en menande blick, som hon inte uppfattade utan fortsatte bara gå i snabb takt ut genom dörrarna och mot bilen, mot Joe. Som vanligt så var han klädd i en kavaj, en skjorta och ett par jeans. Han bar solglasögon, sådana där pilotglasögon som alla ungdommar hade nu för tiden, även fast det knappt var soligt ute.
Jag himlade med ögonen och höll inne en irriterad suck. Varför? Jag menar, det var ju inte soligt ute. Jag suckade tyst och tittade ointresserat på mamma som bokstavligt talat slängde sig i famnen på Joe. Jag var säker på att Joe var lika glad att träffa henne, för han log med hela kroppen. Jag hade föröskt intala mig att det här skulle bli bra, att han egentligen var en trevlig typ, det var ändå bara två år tills jag fick flytta om jag ville, men det hade inte gått. Jag visste att det inte skulle ha blivit någon förändring sedan senaste gången vi träffats.
"Maya, how lovely to see you again. And as beatuiful as always, I can see. You have grown a bit since the last time we met" Han log och gav mig en kram. Jag försökte mig på ett leende, men det blev en grimas istället.
"Ehm, yeah. I guess I have.." Jag svalde och harklade mig förskitigt. Min engelska var lite ringrostig, eftersom jag inte hade pratat med någon av mina vänner från USA på länge. Mamma gav mig en förstående blick. Hon visste hur Joe kunde vara mot mig, och vi hade pratat om det många gånger. Hon hade lovat att hon skulle försöka få honom att förstå hur jag hade haft det i mitt liv, och att det var därför jag var som jag var ibland.
"Ladies, we have to go now. I'm expecting some clients in a an hour, and I suppose you girls are starving?" Han log och tittade på mig och mamma som nickade. Vi hade skippat frukosten på grund av att planet gick så tidigt från Arlanda, och varken jag eller mamma var sådana människor som åt före klockan 10 på morgonen, så det skulle bli gott med något att äta. Vi fick hjälp av Joe's chaufför att stuva in allt bagage i bakluckan på bilen. Vi hade bestämt oss för att lämna de mesta av möblerna hemma, ut ifall att vi ville åka tillbaka och hälsa på vänner och familj någon gång i framtiden.
Det tog inte lång stund så svängde bilen in på uppfarten till vårat hus, eller jag skulle inte kalla det hus. Det var snarare en enorm tvåvånings villa, med swimingpool och världens största bakgård. Jag hade varit här förut, många gånger, men det kändes fortfarande otroligt att det här nu var mitt nya hem. Vi klev ut ur bilen, och möttes av ett välbekant ansikte. Joe's lilla son, Alexander kom springande emot oss. Han var 4 år gammal, och ett riktigt litet charmtroll. Efter honom, kom en kvinna i 50 års åldern gående. Hon log brett när hon fick syn på mig och mamma.
"You're finally here, Alexander have spoken so much about you!" Rose, Joe's hembiträde log brett och kramade om mig och mamma. Jag gillade henne, hon var så otroligt snäll, ibland nästan för snäll, till skillnad från Joe som kunde vara värsta diktatorn.
"Rose, can you please show Maya her room, I'm gonna fix something for them to eat. They missed their breakfast this morning" Joe log ett snabbt leende mot Rose och tittade sedan skeptiskt på mina tre resväskor och min gitarr som stod vid bilen. Nu börjades det. Jag suckade och tittade på mamma, som var upptagen med att prata i telefon. Jag såg hur Rose började ta upp en av mina väskor och jag hejdade henne snabbt.
"It's ok Rose, I can take the luggage by myself, but thanks anyway" Jag log och hängde upp gitarren på ryggen, tog den mindre väskan på axeln och de andra två i händerna och följde sedan efter Rose upp för trappan till övervåningen på huset.
När jag kom in i rummet fick jag en chock. Det var 10 gånger bättre än vad jag hade trott att det skulle vara, och dubbelt så stort som jag hade förväntat mig. Rummet var helt annars än på bilden Joe hade skickat för någon vecka sedan till mig. Jag tog upp mobilen ur fickan och tog ett kort på det. Mina vänner där hemma skulle nog bli ganska avundsjuka när de fick se det här.
"Wow... this is amazing.." Jag stod och stirrade chockat på rummet en stund innan jag kom tillbaka till verkligheten och vände mig till Rose, som bara log åt mig.
"Has he done all this, just for me?" Hon nickade och log ännu bredare mot mig.
"Darling, I know that you and Mr. Brown aren't the best friends, but give him a chance. He really is a nice person, he's just so stressed" Hon klappade mig lätt på kinden och vände sig sedan om och lämnade mig ensam i rummet. Jag drog in mina väskor och la upp dem och gitarren på sängen. Packa upp fick jag göra senare, för jag hörde hur mamma ropade mitt namn nerifrån köket.
En halvtimme senare hörde jag hur det knackade på dörren. Joe var i studion, som låg i källaren, och donade inför klienterna som skulle komma. Jag gissade att det var någon newbie som han skulle spela in en första skiva med, han hade nämligen avslöjat att det här var något nytt och mycket lovande han skulle få jobba med.
Utan att alls tänka på hur jag såg ut, gick jag avslappnat och öppnade dörren, precis som jag skulle ha gjort hemma i Sverige. För en stund blev jag stående i dörröpnningen som ett fån, med halvöppen mun, slarvigt uppsatt hår och ett halvfullt mjölkglas i handen. Jag kunde inte tro att detta var sant.
Det efterlängtade kapitlet gott folk! vad tycker ni? det kommer ett till kapitel senare ikväll, lovar! ;) Många kommentarer nu :D
/Marre