LIVE WHILE WE'RE YOUNG
Okej, det här har inget med novellen att göra alls, men............... LWWY ÄR UTE :D var bara tvungen att lägga upp videon :D ÅH VAD ÖVER EXHALTERAD JAG ÄR JUST NU HERREGUD. OKEJ. JAG DÖÖÖÖÖÖR. OKEJ HEJDÅ.
Btw, nästa inlägg kommer i helgen ;**♥ Puss o kram! <3
//En överglad Maria :D :D :D :D :D
2012-09-20 @ 20:47:11
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Och här kommer kapitel 17. Lite försenat dock, och väldigt kort, ledsen för det. Skolan går före datorn varje gång, speciellt nu när jag har börjat gymnasiet :) Hoppas ni förstår. Kapitel 18 kommer inom kort, håll ut.
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Everything about you - kapitel 17
"Yeah, me, Louis and Zayn. And then we meet Liam and Harry at oxford street"
"Great. See you tomorrow, sweet dreams" Jag log och gäspade.
"Night Tess" Vi la på, och jag suckade trött. Jag gav klockan på mobilen en snabbt blick och reste mig upp. Halv 12. Jag log för mig själv och gick smög sedan tillbaka in till sovrummet. Den kvällen somnade jag ovanligt snabbt, med ett brett leende på läpparna och iver inför morgondagen.
Bild 1: Maya's outfit
Maya's synvinkel
Det var 5 år sedan det hände. 5 år sedan olyckan, olyckan som förändrade allt. Men jag minns det fortfarande som om det varit igår och jag kan fortfarande höra ljudet av skrikande bromsar.
Det som skulle ha blivit en rolig familjedag, hade istället slutat i förödelse. Vi var påväg till kolmården, djurparken i Norrköping, då det hände. Bilen hade kommit från ingenstans när vi var på väg över gatan i centrum. Jag kan fortfarande höra människornas panikslagna skrik, och hur de ropar åt mamma och mig att hoppa undan från vägen. Ljudet av smällen och min mosters skrik ekar i huvudet.
Jag kan höra hur pappa ber mamma hålla mig utom synhåll från bilen, från platsen. Jag ser mig förvirrat omkring och plötsligt känner jag mammas armar runt mig och hör hennes kvävda skrik och försök att hålla tillbaka gråten. Hon viskar att det kommer ordna sig, flera gånger, och ibland känns det som att det mest är för att lugna sig själv. "Var är pappa, och Marcus och faster Åsa? Mamma, vad är det som händer?!" frågar jag henne. Inget svar, bara en tröstande puss på pannan. Allt går i slow motion. Människor springer fram och tillbaka och ropar otydliga saker till varandra, och jag hör ljudet av en ambulans siren.
Jag tar mig sakta loss från mammas kvävande grepp, och kikar fram bakom bilen. Då ser jag honom ligga där på kanten av vägen. Marcus, min tvillingbror, ligger på mage med huvudet ner mot backen i en konstig vinkel. En oroande känsla sprider sig i magen och jag börjar sakta gå mot honom, men en man i vit rock hindrar mig. Jag försöker ta mig loss från hans grepp, men han lyfter bort mig därifrån. Jag skriker åt honom att släppa mig, att jag vill fram till min bror och se hur han mår, men mannens grepp hårdnar bara och drar mig allt längre bort från platsen där bilen hade träffat dem, bort från min bror och min faster, som inte längre lever.
Jag tar mig sakta loss från mammas kvävande grepp, och kikar fram bakom bilen. Då ser jag honom ligga där på kanten av vägen. Marcus, min tvillingbror, ligger på mage med huvudet ner mot backen i en konstig vinkel. En oroande känsla sprider sig i magen och jag börjar sakta gå mot honom, men en man i vit rock hindrar mig. Jag försöker ta mig loss från hans grepp, men han lyfter bort mig därifrån. Jag skriker åt honom att släppa mig, att jag vill fram till min bror och se hur han mår, men mannens grepp hårdnar bara och drar mig allt längre bort från platsen där bilen hade träffat dem, bort från min bror och min faster, som inte längre lever.
Jag satte mig upp med ett ryck och drog hastigt efter andan. En tryckande känsla spred sig i bröstet och jag märkte att jag hade gråtit. En flashback. Jag kände hur jag skakade, och drog ett djupt andetag för att lugna ner mig och för att inte börja gråta igen. Det här hade aldrig hänt förut, jag hade aldrig sett olyckan på det här sättet, inte såhär tydligt. I tidigare drömmar hade allt bara varit suddigt. Som om jag såg det med halvblinda ögon. Jag svalde och tog upp mobilen som låg på bordet. Jag hade inte märkt förrens nu jag att jag låg i soffan. Jag gav mitt rum en blick och märkte att Tess låg i sin säng och sov djupt. Hur tidigt hade jag somnat igår? Jag kollade på klockan och såg att den visade sju på morgonen, och jag suckade tungt. Det var inte ens värt att försöka somna om, flashbacken hade fått mig att piggna till rejält.
Jag reste mig sakta upp och kände hur det högg till i nacken. Jag drog ett djupt andetag och gick med långsamma steg in till badrummet. Jag började spola upp varmt vatten i badkaret, och letade sedan fram två värktabletter. Drömmen hade gett mig huvudvärk, och natten i soffan skulle troligtvis ge mig nackspärr. Typiskt min otur.
En stund senare klev jag ner i det varma vattnet och kände hur varenda muskel i kroppen genast slappnade av. Jag hade hällt i en slags badolja, som tydligen också skulle vara bra för kroppen och ge en slags lugnande effekt, och det kändes verkligen att den började göra verkan. Jag suckade utmattat och stängde ögonen för en stund. Jag drog några lugnande andetag, och försökte att tränga undan bilden av olyckan som hade naglat sig fast i mitt huvud. Jag svalde, kupade händerna och fyllde dem med vatten. Försiktigt skvätte jag det i mitt ansikte och hoppades att det skulle hjälpa mig att vakna till. En aning i alla fall.
Efter en timme hade vattnet börja svalna, så jag bestämde att det var dags att kliva upp. Tess var redan vaken, för jag kunde höra hur hon låg och pratade med någon. Jag virade snabbt in mig i handduken och gick in till rummet. Hon gav mig ett morgontrött leende och på hennes fnitter som kom en sekund senare antog jag att hon pratade med Zayn.
"Morning, Zayn says hi..." Jag log och nickade mot henne.
"Tell him I said hi too" Jag drog snabbt på mig underkläder, ett par svarta shorts och en tröja, och började sedan blåsa håret på lägsta styrka för att inte störa deras samtal för mycket. Jag hörde hur dem pratade om någon överraskning och hur Tess nämnde mitt och Nialls namn ibland. Jag sneglade försiktigt på Tess som log lurigt och "mm"ade som svar till Zayn.
"Yeah, ok. Sounds good. Yeah, I'll tell her that. Ok, bye handsome, see ya" Hon log när hon la på och satte sig sedan upp och tittade på mig.
"Och vad pratade ni om?" Hon log oskyldigt och ryckte på axlarna.
"Inget speciellt..."
"Kom igen Tess, säg! Jag hörde att ni pratade om mig och Niall"
"Nej du, det här får du som straff för att du inte berättade om honom för mig. Se så, blås nu ditt hår och gå och ta dig nåt att äta. Dom är här på en timme" Jag stirrade oförstående på henne en stund. Vad snackade hon om?
"Jaha.. varför det? Skulle inte vi och fota idag?" sa jag och såg lite smått förvirrat på henne. Jag rynkade pannan när hon brast ut i skratt åt mig.
"Nix. Andra planer. Men snabba på nu, jag går ner och gör i ordning frukosten. Och just det, glöm inte din väska sen" Hon log snabbt mot mig igen, innan hon försvann ut genom dörren. Jag stod en stund och tittade efter henne, innan jag suckade och fortsatte blåsa håret.
När jag en halvtimme senare kom ner för trappan, helt i ordning inför dagen, hade Tess gjort té och en smörgås åt oss var. Hon satt full upptagen med mobilen då jag kom in i köket och slog mig ner vid bordet mitt emot henne.
"Vad har ni nu planerat?" Jag tittade nyfiket på henne innan jag tog en klunk av mitt té och en tugga av min smörgås. Varför kunde hon inte bara berätta. Tess visste att jag hatade överraskningar.
"Lalalala... Jag säger inte, sorry Maya" Hon flinade och började äta hon också. Jag gjorde en ledsen min åt henne, innan jag tog en tugga av min macka. Vi satt tysta ett tag och åt innan hennes mobil började ringa. Snabbt tog hon sista tuggan och svarade. Det var Zayn som ringde och sa att dom var här på 10 minuter, så vi städade snabbt undan allt från köket och gick ut för att vänta på dem.
Ett leende spreds över mina läppar när jag fick syn på en van som närmade sig huset. Det var Louis som körde, Zayn satt fram och Niall bak. När bilen stannade och killarna klev ut ur bilen, log jag ännu bredare. Niall kom direkt gående emot mig och han stannade inte ens upp, utan omfamnade mig i en lång, varm kram så fort han kom fram till mig. Jag log och rös när jag kände hur han nuddade min hals med läpparna, och la huvudet på hans axel och drog in hans doft.
"Gosh, you don't know how much I've missed you babe" Jag rodnade svagt när han slog armarna runt min midja, och sedan släppte mig. Han log, och såg in i mina ögon. Jag kunde inte låta bli att studera hans perfekta ansikte en stund. Hans ögon kunde få vem som helst på fall, de var de blåaste och snällaste ögon jag nånsin sett...
"Have I ever told you about a dog I had once? Your eyes.. reminds me of her. She was a huskey, and she was..." Jag svalde de sista orden i min mening när jag såg att Niall såg lite undrande på mig. Det där lät ju hur dumt som helst. En hund. Herregud vad jag var pinsam. Jag suckade tyst, och fällde generat ner blicken.
"I'm sorry. Forget it, it was just... i'm just... talking. About nothing. Let's go to the others" Jag log och tog hans hand och gick bort till bilen där Tess, Louis och Zayn väntade på oss.
"Okay guys, so what's up? Tell me! Tess here, knows that I don't like surprises" Jag gav min kusin en menande blick och kollade sedan på Louis och Zayn.
"Oh, so Maya doesn't like surprises.. Well then, I guess this day will be more fun than I thought..." Han log busigt mot mig och utbytte sedan en blick med Niall innan han gjorde en high five med Zayn och hoppade in i bilen. Vad hade dom nu planerat?
Och här kommer kapitel 17. Lite försenat dock, och väldigt kort, ledsen för det. Skolan går före datorn varje gång, speciellt nu när jag har börjat gymnasiet :) Hoppas ni förstår. Kapitel 18 kommer inom kort, håll ut.
Lämna gärna en kommentar om vad ni tyckte om den här delen, eran åsikt betyder mer än ni tror!
/Marre