Jag såg efter honom när bilen for iväg, och log fånigt för mig själv. Var det här påväg att bli något annat än nyfunnen vänskap? Höll jag på att blir kär, i Niall Horan från pojkbandet One Direction? Jag suckade drömmande och gick in i huset. Det var tyst, jag antog att både Alex, mamma och Joe sov vid det här laget. Jag suckade igen och gick upp för trappan och slängde väskan i soffan. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor och ett linne, och la mig sedan ner i sängen bland mina kuddar och täcken. Jag somnade med ett brett leende på läpparna. Det här var första gången jag varit såhär lycklig, sedan Marcus dog för 5 år sedan.
Jag vaknade nästa morgon av att jag hörde och kände någonting som vibrerade nära mitt öra. Jag satte mig sakta upp och gäspade stort. Vad var klockan egentligen? Det tog en stund innan jag hittade mobilen och när jag väl gjorde det såg jag att det var ett okänt nummer som hade smsat. Jag öppnade meddelandet och ett leende spreds över mina läppar när jag märkte att det var från Niall och inte från Harry.
"Hi there my love. How are you today? Would you like to go out and take a cup of coffee later, just the two of us? oh, and Liam says Hi xx Nialler"
Jag gnuggade mig trött i ögonen. Han var bara för söt.. Jag log fånigt och bet mig i läppen. Vad var det med mig egentligen? Jag förstod inte för en sekund hur det kunde vara möjligt att han fick mig att känna såhär.
"I'd love to :) Just tell me time and place, and tell him I said Hi to ;) xxx M."
Jag log när Nialls svar kom bara någon sekund senare. Vi bestämde att han skulle hämta mig om en timme, alltså halv 11. Jag suckade trött och reste mig upp ur sängen.
Jag var klar på 35 minuter, vilket var ovanligt snabbt för att vara mig, jag var inte direkt en morgonpigg människa i vanliga fall. Fast trots det så visste jag anledningen till varför jag var så snabb just den här morgonen. Jag tog upp min väska och mina skor, och gick ut på baksidan av huset. Jag fick syn på mamma, som låg på gräsmattan och solade, och på Joe som satt i skuggan under ett parasoll med solglasögon på och en nyhets tidning i händerna. Jag gav honom en ogillande blick och hindrade mig själv från att himla med ögonen och sucka högt. Det hela var så fånigt, och jag störde mig fortfarande på den där grejen med solglasögonen. Det fanns enligt mig igen mening att ha på dem om man inte ens satt i solen. Trots mina försök att hålla irritationen inne, suckade jag tyst och skakade på huvudet för mig själv. Jag slog mig ner i en av stolarna och tog upp min mobil och klickade igång ett spel.
"So, where were you last night? Your mom tried to call you, twice" sa Joe utan att ens titta upp från tidningen.
"You guys knew I was with Harry, Liam, Niall and Zayn. They took me on sightseeing as you proposed, remember that?"
"That's no excuse to not answer your phone Maya! We almost called the police, but then your mom talked with your cousin Tess on the phone, and she told us where you was." Jag suckade irriterat och tog ett lugnande andetag för att inte börja skrika åt honom på direkten.
"I told you that I was going out with them yesterday. And if you don't listen to me, then it's your problem.."
"I don't want that attitude when you're talking to me, young lady! Do you understand me? This is my house, and now when you're living here, you follow my ruels"
"Don't pretend like you're my dad, Joe! Because you're not, and you will never be! And by the way, what was that thing about you wanted to "start over from the beginning, and be friends" huh?!" Jag reste mig upp så hastigt att stolen som jag satt på välte omkull. Jag såg hur mamma förvånat lyfte på huvudet och tittade med chockad blick på mig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och hur jag bara ville slå till honom.
"Mom, I say this so you can hear, this idiot obviously don't understand what I say. I'm going out with Niall today, and I call you if I'll be out longer than 5 pm
. Ok?" Jag log snabbt åt mamma som nickade och log osäkert tillbaka. Jag var ju egentligen inte arg på henne, utan på Joe, men jag kunde ändå inte låta bli att ge henne en mörk blick, det var ju faktiskt hon som hade tvingat mig till att flytta ihop med honom. Sedan slet jag upp väskan och mina skor och sprang tillbaka in till hallen.
Niall kom precis när jag hade knutit på mig skorna. Jag var glad att han äntligen var här, då fick jag nånting annat att tänka på än Joe. Jag drog ett djupt andetag och öppnade dörren åt honom.
"Oh, hello beautiful" Han log brett och gav mig en lång, mysig kram. Jag log och slog armarna runt honom. Jag suckade tyst och vilade mitt huvud på hans axel en stund. Det här var något jag kunde vänja mig vid.
"Hello Niall" Jag kastade en blick ut mot baksidan och såg att Joe och mamma satt vid bordet och drack kaffe och pratade. Säkert om mig. Jag suckade tyst och såg på Niall igen.
"Shall we go?" Han blinkade och log sött igen. Jag nickade och tog upp min väska från golvet. Det kändes så bra att äntligen få umgås med Niall ensam, för på nåt sätt kändes det som att jag kunde vara helt mig själv med honom. Jag log åt tanken, och såg på honom. Han var redan i full gång med att berätta om sin morgon. Jag log och tittade lite smått chockat på honom när jag märkte vilken energi han hade.
"So Niall, where are we going today?" Jag log och tog hans hand och flätade in mina fingrar i hans.
"Hm.. I don't know actually. I haven't really planned that... I thought that we just could... you know, hang out. Han log oskyldigt och tittade på mig. Jag log och skakade roat på huvduet. Jag såg hur han flinade retsamt och tittade på mig med de där underbara ögonen. Det var en härlig känsla, och jag rodnade svagt igen.
"Well, we could go to Starbucks, they have really good coffee. And they also have tea if you don't like coffee, and sandwiches, biscuits..." Han stannade upp och tittade undrande på mig.
"That sounds great, let's go there. Is it far from here?" Jag gav Niall ett litet leende och tog sedan upp min mobil. Snabbt var jag inne på internet och hittade efter en kort stund en vägbeskrivning till närmaste Starbucks café.
Det var drygt 1 km in till stan, och därifrån var det kanske en halv km till caféet.
Plötsligt ringde min mobil. Av gammal vana tröck jag på svara utan att ens kolla på displayen innan.
"Hello?"
"Hi Maya, it's Harry. Are you busy today? I wonder if you would like to do something, you know, maybe hang out, watch a movie, or just play some video-games?" Jag stannade till och suckade tyst för mig själv.
"I'm sorry Harry, I can't today, i'm busy. But hey, we'll see eachother on monday?" Jag kunde höra att han blev besviken och kände ett stygn av skuld inom mig.
"Oh, ok, ehm yeah, see ya then" Och så la han på och ett tutande ljud hördes i andra änden. Jag svalde och såg att Niall granskade mig medan jag stoppade ner telefonen i fickan igen.
"What did he wanted?"
"Just hang out" sa jag och log mot honom. Jag hoppades att han inte trodde att jag ville umgås med Harry istället för honom. Han log svagt tillbaka och vi fortsatte sedan gå.
Efter en stund fick jag en känsla av att vi var förföljda, för flera gånger hade jag skymtat en grupp med människor som ständigt dök upp efter oss, och försvann utom synhåll då jag försökte kolla närmare. Jag visste inte om Niall hade märkt något, för han hade betett sig helt som vanligt under tiden vi gått till cafeét.
När vi hade beställt två stycken chai latte, och slagit oss ner vid ett av borden inne på Starbucks, såg jag hur Niall tog upp sin mobil och började knappa på den. Han log lurigt och riktade den sedan mot mig.
"What are you doing, Niall?"
"Smile to the camera! I want a picture of you to have as contact image" Han flinade och tog ett kort på mig när jag log sött. Jag blev ganska nöjd med bilden så jag gav honom tillåtelse att spara den.
Jag tog en klunk av min latte och log sedan svagt mot Niall igen. Vi var tysta en stund och jag såg hur han höll på med mobilen. Han såg plötsligt bekymrad ut. En oroande känsla kom plötsligt krypande, och jag tittade på honom.
"Whats wrong?" Jag log försiktigt för att dölja mina känslor, jag visste att något inte var som det skulle. Och jag hade haft rätt, för när jag böjde mig fram och fick syn på bilden, som föreställde mig och Niall, igår utanför milkshake city, hand i hand, fick jag en chock. Ovanför bilden stod det: "One Direction's Niall Horan, holding hands in public with new mystery, dark haired girl!" och under var det en kort artikel.
Jag stirrade på bilden en stund och satte mig sedan chockat ner på stolen igen.
Känslorna bubblade inom mig och jag kände hur allt bara blev tomt. Niall gav mig en ledsen blick, som för att säga 'snälla, förlåt mig'. Jag svalde och skakade svagt på huvudet. Det kunde inte vara sant, det som absolut inte fick hända, hade hänt. Men varför? Visst hade det varit ovanligt lite folk ute på stan just den dagen.. Eller?
Jag kände hur jag började må illa och reste mig tvärt upp och sprang allt vad jag orkade mot toaletten på cafeét. Väl där inne, kom hela min frukost upp igen. Det kunde verkligen inte bli värre än vad det var just nu.
Först: ledsen för dålig update, var i London på klassresa förra veckan, så har inte haft möjlighet att skriva nånting då :) och sen: vad tycker ni? :D nu börjar det ju hända lite saker, hehe ;)
Kommentera nu mer än gärna vad ni tycker och vad som är bra/dåligt med hur jag skriver och handlingen i novellen, och vad NI vill ska hända. (Har många idéer, men är till 110% öppen för andra förslag också) Blir så sjukt obeskrivligt glad när det visar en oläst kommentar när man kommer in på bloggen :D
/Marre
2012-05-30 @ 22:34:47
Permalink
Everything about you
Kommentarer (0)
Everything about you - kapitel 9
Han log snett och tog min hand och drog tillbaka mig. Jag kände hur jag ryste vid hans beröring, och log svagt.
"Some people say, that the eyes are the mirror of the soul, and if that's true, you must be the most wonderful person in the world. I have never been feeling this way before just by looking into someones eyes" Jag rodnade och log brett. Hade han just sagt det där? Jag kunde inte tro att det var sant, det här hände bara inte.
Jag stod en stund och tittade på honom. Jag kunde fortfarande inte fatta att han nyss hade sagt det där, ärligt talat så var jag lite smått chockad över hans ord. Han log sitt underbara leende igen, leendet som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Jag svalde och sänkte blicken när han tog min hand.
"I know this is going a bit sudden, I have only known you for a couple of days, but.. uhm, would you like to go out with me? On a date? Just the two of us? I really want to get to know you better, and I hope you also wa..."
"Yes Niall, I would love that" Jag log. Hans ansikte sprack upp i ett leende och jag kunde känna hur hans hand kramade min. Det här var den bästa dgaen i hela mitt liv.
Vi fortsatte gå och en kort stund senare hade vi hunnit i kapp de andra killarna. Jag släppte inte Nialls hand för en sekund och när vi kom upp jämnsides med Harry och Liam, kunde jag känna blicken Harry gav mig. Jag behövde inte ens titta på honom för att förstå att han inte gillade det här.
"Aww, look at these two love birds, holding hands in public! Niall, you know that the paps can be around, right?" Liam flinade retsamt och jag såg hur Niall räckte ut tungan åt honom.
"Oh shut it Liam, of course I know, but you know what? I don't care" Niall släppte min hand och slog till honom i bakhuvudet på skämt. Jag suckade och skakade roat på huvudet åt dem. Om man inte kände dem, skulle man kunna tro att dom hatade varandra som dom höll på ibland.
En stund senare kom vi fram till milkshake city. Det liknade ett litet café, med stolar och bord och inredning som var i rosa och vitt. Jag kunde skymta en grupp med tjejer som stod inne vid kassan och tittade på en meny. Jag log osäkert mot Niall och Liam, som tålmodigt väntade på att jag skulle komma med dem in, Zayn och Harry var redan inne. Jag suckade och såg hur tjejerna samlades runt Harry och Zayn. Jag svalde och såg på Niall igen, som nickade och log menande mot dörren.
"Niall, are you sure about this? I mean, what if they hate me because i'm hanging out with you?" Han brast ut i skratt och tittade roat på mig.
"Why would they do that? Haha, you're so sweet, come on now, let's go inside" Han flinade och tog min hand.
"Heyy, Nialler! What's up man? And who's that pretty girl?" Jag rodnade och log svagt när en av killarna som stod i kassan kom fram till oss och gav Niall en snabb kram och en dunk i ryggen. Han gav mig en blick, tog sedan min hand och kysste den lätt.
"This is Maya, she's a friend of ours" Han log mot killen och blinkade mot honom.
"Oh, I see, a friend of yours..." Han flinade svagt mot Niall och höjde menande på ögonbrynen. Niall log och drog med mig till ett bord. Efter en kort stund kom Liam, Zayn och Harry och satte sig bredvid oss.
Efter att ha beställt in 5 milkshakes och suttit en stund vid vårt bord, bestämde vi oss för att fortsätta rundvandringen. Det hade kommit mycket folk till milkshake stället, så vi tog oss snabbt ut därifrån och fortsatte ner längs gatan. Resten av dagen vandrade vi fram och tillbaka på gatorna i centrala London. Killarna tog med mig till madame tussauds, Harrods, Hyde park, Big Ben och Buckingham Palace. Vi hade även stött på fans, som hade velat ta kort med killarna och få deras autografer, så under tiden de gjorde det höll jag mig en bit bort från dem. Jag log svagt när jag såg hur Niall och Liam gav en liten tjej på kanske 7 år en kram när flickans mamma tog ett kort. Det var så gulligt, och för en stund såg jag framför mig Niall, och en pojke med hans vackra ögon och mitt mörka hår.
Jag suckade och skakade på huvudet åt mig själv. Kunde jag verkligen vara på väg att bli kär i honom, efter två dagar, och varför var alla mina tankar på Harry plötsligt som bortblåsta? Undrar vad Tess skulle säga om hon visste hur mina känslor och tankar brottades med varandra. Jag log bredare och gav killarna en drömmande blick. De flesta fansen var borta och strax efter de sista tjejerna hade gått, såg jag hur Niall kom emot mig.
"We could visit London Eye now, if you want to of course, and after that, could we maybe grab something to eat? I suppose you are hungry..." Han log och tittade på mig. Jag nickade tillbaka mot honom och log svagt.
"That sounds great, but I'm actually really hungry right now, so what about that we skip London Eye? We can take that some other day, right?" Jag log retsamt och bet mig i läppen när killarna nickade instämmande. Jag såg på Zayn, Liam och Harry och sen tillbaka på Niall igen. Det märktes att jag hade prickat rätt, mat var nog det vi alla behövde för stunden.
Vi började gå, och tillslut var vi framme vid en restaurang. Skylten, som det stod Nando's på, lyste i svagt rött och jag log när jag kände doften av grillad kyckling. Jag kände hur magen kurrade och hur det vattnades i munnen. Jag insåg inte hur hungrig jag var innan vi satt oss vid ett av borden inne på restaurangen.
"Welcome to Nando's, the best restaurant in the whole world" Niall log brett och gav mig en blick. Jag log tillbaka och tittade mig sedan runt. Rummet var mysigt inrett, och det var inte farligt mycket folk för tillfället.
"In the whole world?" Jag tittade sarkastiskt på Liam, och sedan på Niall. Båda nickade instämmande och brast ut i skratt. Jag log och började skratta jag med. Vi satt säkert och skrattade i 2 minuter åt ingenting. Jag såg hur Zayn och Harry tittade roat på oss.
"Omg, Niall! What are we laughin at?" Jag svalde och tog ett djupt andetag för att samla mig lite. Det gick inte speciellt bra, för sekunden senare brast jag ut i skratt igen.
"I have no idea" Niall samlade sig och lutade sig bak i stolen.
"Let's order something, i'm starving!"
"Nothing unusual then, Niall" Harry log och skrattade.
Maten på Nando's var underbar. Niall hade haft rätt, det var en av de bästa restaurangerna jag hade varit och ätit på. Någonsin. Jag suckade nöjt och gjorde ett förösk att kväva en gäspning. Det misslyckades, och jag såg hur Harry och Niall gav mig förstående blickar. Jag log svagt och tog upp min iPhone ur fickan. Displayen visade två missade samtal, ett från mamma och ett från Tess. Jag hade också fått ett sms, från mamma som undrade vars jag höll hus. Jag gav klockan en snabb blick och såg att den visade halv 10. Inte konstigt att hon var orolig.
"Guys, don't even think of paying for your food, it's on me" Niall log och tittade på oss. Jag suckade och skakade svagt på huvudet.
"Thank you so much Niall. And you were right, this is one of the best restaurants I've ever been to" Han rodnade svagt och jag kunde inte låta bli att le mot honom. Han var verkligen snäll, och jag såg fram emot att lära känna honom bättre.
Under tiden vi betalade maten hade Harry ringt efter en bil som stod och väntade på oss utanför restaurangen och som sedan körde mig hem. Jag tackade honom och de andra killarna för en trevlig dag, med en kram och sa hej då till dem innan jag och Niall hoppade ut ur bilen. Jag log försiktigt mot honom och vi gick sakta upp längs grusgången till huset.
"I had a really good time today..." Jag log och stannade någon meter innan dörren.
"Yeah, me too. And I think the lads enjoyed your company too, especially Haz.. But anyway, I'm glad to hear that you like London" Han log och tittade in i mina ögon igen.
"It's a nice city, with really nice people..." Jag svalde och närmade mig honom. Kvällen var ljum, och luften kändes svalkande, men samtidigt kylig. En rysning for genom kroppen på mig, och jag stängde ögonen för en stund.
"Are you cold?" Niall såg oroligt på mig och tog min hand. Jag rös igen, och log när jag märkte att det knappt var något mellanrum kvar mellan oss.
"Don't worry, I'll be inside in a minute" Vi brast ut i skratt och såg på varandra igen. Plötsligt tutade bilen, och jag kunde höra hur killarna ropade och busvisslade. Jag log svagt och skakade på huvudet.
"Goodnight Niall, and thanks again for today. I can't wait until next time" Jag gav honom en kyss på kinden och släppte sedan sakta hans hand. Jag ville verkligen inte att han skulle gå och trots att jag skulle träffa honom snart igen, så kunde jag inte undgå känslan av saknad som växte inom mig.
"Goodnight Maya, I'll call you" Han vinkade och log brett när han gick tillbaka till de andra. Jag såg efter honom när bilen for iväg, och log fånigt för mig själv. Var det här påväg att bli något annat än nyfunnen vänskap? Höll jag på att blir kär, i Niall Horan från pojkbandet One Direction? Jag suckade drömmande och gick in i huset. Det var tyst, jag antog att både Alex, mamma och Joe sov vid det här laget. Jag suckade igen och gick upp för trappan och slängde väskan i soffan. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor och ett linne, och la mig sedan ner i sänge bland mina kuddar och täcken. Jag somnade med ett brett leende poå läpparna. Det här var första gången jag varit såhär lycklig, sedan Marcus dog för 5 år sedan.
Långt kapitel denna gång :D Har kommit på att jag verkliegn måste sluta lova saker. Ursäktar mig än en gång för urusel uppdatering, ska verkligen försöka bli bättre! :) Kommentera nu EN MASSA vad ni tycker (vill ha lite feedback och kritik om vad ni tkr är bra och dåligt osv) kram på er!
/Marre
2012-05-18 @ 01:27:03
Permalink
Everything about you
Kommentarer (2)
Everything about you - kapitel 8
Jag kunde se hur Niall tittade granskande på mig och jag kunde inte låta bli att le svagt när han märkte att jag kom på honom och när han rodnande sänkte ner blicken. Det var ganska gulligt faktiskt...
"Totally, I'm so excited! I want to take some nice pictures of big ben, so can we go there too?"
"Sure, we can guide you round the town if you want, and if we have time, can we visit madame Tussauds wax museum" Jag log och tittade tacksamt på Liam och Niall.
"Great, let's go then. I'm as ready as I can be"
Under den korta bilresan in till centrum frågade Niall och Liam tusen frågor om mig, och vad jag hade för intressen och hur det hade kommit sig att vi flyttat till London. Jag berättade om mitt år som utbytesstundent i Ohio och hur mamma och Joe hade träffats. Jag antog att de ville lära känna mig lite bättre. Jag log och svarade på frågorna så gott jag kunde.
"So do you have any specific intrests? I love food, and singing and to play the guitar" Niall såg undrande på mig och log sedan brett.
"Actually I have. Since I was little, I have always been into fashion, and I also like music, cooking and writing. And to play the guitar and singing. There's one thing we have in common" Jag blinkade mot Niall och såg hur han lyste upp.
"That's cool, can we hear you sing sometime?" Niall såg förväntansfullt på mig och tittade sedan på Liam, som nickade instämmande.
"No, that's never going to happen. Sorry guys"
"Why not? I'm sure that you are a good singer. Actually I have the gift to see if people have a good voice and the ability to become an artist" Niall flinade och jag brast ut i skratt. Han var ganska charmig med sin irländska dialekt och spretiga, blonda hår.
"Keep on dreaming Niall" Jag log svagt och lutade mig mot fönsterrutan på bilen. Jag blickade ut över folket som skyndade fram på gatorna och suckade tyst. Jag kunde fortfarande inte fatta att den här stora staden nu var mitt hem. Ett ögonblick senare väcktes jag ur mina tankar av att bilen stannade och hur Niall drog lätt i min arm.
"Are you coming Maya?" Han log lekfullt och jag nickade snabbt, tog min väska och klev ut ur bilen.
När vi fick syn på Harry och Zayn, förvreds snabbt Nialls glada leende till en ogillande grimas. Jag sneglade försiktigt på honom och såg sedan hur Harry snabbt kom emot oss.
"Hello beautiful" Jag log svagt när han gick direkt fram till mig och gav mig en varm, lång kram. Jag kände hur jag rodnade och mitt leende växte sig med ens bredare. Hur jag än gjorde, kunde jag inte låt bli att tycka om honom.
"Hi Harry, Hi Zayn. So, how long have you guys been waiting for us?" Jag tog mig loss från Harrys kram och ställde mig bredvid Niall. Jag gav Harry ett leende och tittade sedan på Zayn.
"Not very long. Maybe for 5 minutes" Zayn log och tittade på mig.
Efter en stunds småprat började vi röra oss ner för gatan mot vårat första mål, Milkshake city, en milkshake bar som killarna brukade hänga på. Vi hade kommit överens om att vi alla behövde något svalkande, det var verkligen precis lika varmt som igår, om inte varmare. Snabbt märkte jag att jag och Niall hade hamnat en liten bit efter de andra killarna, så jag gick fram till honom. Jag gav honom ett sött leende, och märkte hur han log brett när han fick syn på mig. Niall började genast prata, och dra skämt. Jag kunde inte hålla mig för skratt och hade svårt för att hänga med ibland, trots att han inte var mycket mer än någon centimeter längre än mig, gick han väldigt snabbt.
"Niall, slow down a bit. You're walking too fast, I can't keep up" Jag log och tog tag i hans arm.
"Oh, i'm sorry Maya. I didn't knew I was walking that fast..." Han log sött tillbaka och saktade ner till min fart. Jag log och rodnade svagt när jag märkte att han gick närmare mig än tidigare och en rysning gick genom kroppen på mig då våra händer nuddade varandra för en sekund.
"Thanks.." Jag såg på honom, och log igen. Jag kunde verkligen inte låta bli att le som en idiot när Niall var i närheten, det var något speciellt med honom, något som fick mig att bli glad, och känna mig omtyckt och lycklig. Jag hade inte känt mig såhär sedan min bror dog, och det var snart 5 år sedan.
"What are you smiling at, beautiful?" Jag kunde känna att Nialls hand bara var en centimeter ifrån min.
"Oh, nothing... I'm just feeling so happy, I haven't been feeling like this for years" Jag log och såg in i hans ögon. Plötsligt kändes det som att hela världen stod still och att det bara var jag och han där på gatan. Det kändes som att mitt liv plötsligt var fulländat, som att alla bitar föll på plats bara genom att se in de här ögonen. Det var en obeskrivlig känsla som fyllde mig och det var knappt att jag kunde motstå impulsen av att ge honom en kyss här och nu.
"You have really beautiful eyes..." Jag svalde och harklade mig. Med blossande kinder tittade jag ner på mina fötter och tog ett halvt steg bort från honom. Nu hade jag gjort bort mig, totalt.
"Hey, wait a sec. You didn't gav me a chance to reply" Han log snett och tog min hand och drog tillbaka mig. Jag kände hur jag ryste vid hans beröring, och log svagt.
"Some people say, that the eyes are the mirror of the soul, and if that's true, you must be the most wonderful person in the world. I have never been feeling this way before just by looking into someones eyes" Jag rodnade och log brett. Hade han just sagt det där? Jag kunde inte tro att det var sant, det här hände bara inte.
Hej igen, ledsen för hemsk uppdatering av bloggen, har verkligen haft slut på idéer. Men nu är det äntligen här, och jag kan lova er att det kommer upp ett kapitel imorgonkväll :)
/Marre